måndag 30 augusti 2010

Gulligt missförstånd

Makens lilla systerdotter hade råkat höra när familjen pratade om att vi hade fått ett ägg insatt. Hon hade frågat om det och något hade skämtat och sagt något i stil med att det var ett vanligt hönsägg. Hon hade väl gått och grubblat på det här ett tag och senare sagt åt sin mamma: "Du, när X och X får sina kycklingar så får dom i alla fall inte vara på mitt rum!"

Har småskrattat åt detta hela morgonen.

För övrigt så känner jag mig väldigt lugn och trygg, inte nervös kring resultatet. Lär väl ändra sig när TD n'rmar sig. Skönt då att vi drar på semester på onsdag!

torsdag 26 augusti 2010

Ruvartid!

Idag fick vi satt tillbaks ett av våra ägg! Vi fick se det på skärmen och både tjejen från labbet och läkaren sa att det såg perfekt ut. Dessutom har vi nu ett lika perfekt ägg i frysen.

Är enormt sliten men väldigt, väldigt glad.

Nu är det bara att vänta. Vi har semester och ska ut på resa, skönt att inte vara hemma och bara tänka på det lilla embryot därinne.

En fråga: Vad har läkarna sagt till er angående hur man ska leva under "ruvartiden". Ska man leva som när man är gravid, dvs undvika vissa sorters mat, alkohol etc? Tacksam för lite input.

onsdag 25 augusti 2010

Lycka och lättnad!

Det känns fortfarande ofattbart men det är sant: 4 av våra 5 ägg blev befruktade!!!!
Imorgon är det dags för insättning. Jag kan knappt fatta att det är sant.

Jag vågade inte ringa idag så stackars maken (höll på att skriva sambon) fick ta på sig det. Han ringde, handen skakade. När han kom fram hade han svårt att prata. När han lyssnat lite så steg tårarna och jag hann bli lite rädd men så sa han: 4stycken? och jag såg att han började vara på väg med pennan mot linjen där man ska skriva in tid för insättning. Han började gråta, jag började gråta och vi visste knappt vad vi skulle ta oss till.

Jag är fullt medveten om att det här inte är lika med graviditet. Men vi är ett steg på vägen! Vi behöver inte känna den här fruktansvärda hopplösheten längre. Skulle det inte lyckas med den här insättningen så vet vi att de börjar komma tillrätta med behandlingsmetod för oss och att de har en plan. Dessutom, med lite tur kanske vi till och med får något ägg att lägga i frysen!

:-D

tisdag 24 augusti 2010

Hemma - vilar och väntar

Så var ÄP genomförd. Det blev5 ägg. Inget toppenresultat direkt, de vill ju helst komma upp i närmare 10. Men läkaren sa att äggen så ut att vara storaoch bra så hon hade goda förhoppningar på att vi skulle få något att sätta tillbaks denna gången. Och om inte så hade hon tankar om hur vi kan ändra behandlingen till nästa gång. Jag hade nämligen en hel del äggblåsor som var små och inte färdiga. Det känns faktiskt rätt ok fast det blev så få ägg - skönt att höra liksom att vi inte är uträknade om vi inte får något att sätta tillbaks denna gången heller utan att det finns en plan och framför allt hopp! Vi har känt oss lite panikslagna över hur det skulle bli om vi inte lyckades denna gången heller.

Trots det så är det en väldigt läskig väntan till morgondagens telefonsamtal.

Nu ska jag fortsätta vila - är så himla trött!

måndag 23 augusti 2010

Kvällen före...

ÄP imorgon. Vågar man hoppas på att alla 9 äggblåsorna har växt till sig till rätt storlek så det blir 9 äggutplockade. I så fall borde vi väl ändå kunna lyckas få något som befruktas och utvecklas rätt? Blir svårt att sova...

söndag 22 augusti 2010

Panik!!!

Har börjat bli sjukt nervös inför tisdagens ÄP och framför allt inför onsdagens samtal för att få veta hur det gått med äggen. Tog Pregnylen för en timme sedan och har frösökt intala mig att det är sista sprutan och att vi ska lyckas.

Men så när maken (höll på att skriva sambon) gick och la sig så kände jag hur paniken började komma krypande. Nu sitter jag här och får kämpa för att kunna andas lugnt och inte storgråta. Jag är så rädd för det där samtalet! Just nu känns det som om jag inte skulle klara ett negativt besked till. Som att jag kommer att gå sönder.

En stor del av mig vågar tro på att vi kommer att lyckas denna gången. Men en liten del av mig säger att jag bara inbillar mig och att jag kommer att bryta ihop igen på onsdag. Jag hatar den delen...

lördag 21 augusti 2010

Sista hormonsprutan

Idag tog jag sista Menopur och sista Suprefact sprutorna. Imorgon kväll är det dags för Pregnylen. Tänk om det kan vara så underbart att det är sista sprutorna jag tar! Tänk på vi kan lyckas denna gången!! Håll tummarna!

Hoppas ni har det bra på bloggträffen - hade varit kul att vara med.

torsdag 19 augusti 2010

Planen är lagd

Var på VUL idag - härligt sätt att fira att man gift sig eller hur. ;-)

Det såg bra ut tyckte läkaren, 9 äggblåsor mättes och de var mellan 9,8 och 16,7 mm. Där fanns fler men de var så små att de inte skulle bli aktuella sa hon. Jag ska fortsätta med samma nivå hormoner 3 dagar till, för att inte riskera att man tar dem för tidigt.

På tisdag är det dags för äggplockning. Kommer att vara en hemsk väntan innan vi får veta om äggen befruktats eller inte.

onsdag 18 augusti 2010

FRU och MAN

Nu är vi gifta! Svårt att fatta än! Härligt mysig dag! Det regnade under ceremonin men min pappa hade gått runt på stället och letat upp ett stort träd där regndropparna inte nådde fram och vi gick alltså hyfsat torrskodda genom dagen.

Jättegod och mysig middag.

Tårar av lycka när vi kom hem. Planen var att dricka champagne med föräldrarna. Men väninnan, som har mer än nog med egna problem att tänka på, hade orkat och hunnit vara hemma och lämna härlig korg på verandan. Vilken fenomenal tur man har som har såna vänner. En annan vän kördelånga vägar för att rädda min klädsel till vigseln. Är så glad just nu och hoppas glädjen fortsätter!

tisdag 17 augusti 2010

Stackars sambo (snart make)

Mitt humör är verkligen helt sinnessjukt just nu. Jag får tokflip i humöret med jämna och ojämna mellanrum... Igår tappade jag vår kamera i golvet. Var inget långt fall men det fick kameran att bli knäpp och mig ännu knäppare. Idag fick vi veta att det troligtvis kostar tusentals kronor att laga, dvs köp en ny. Jag blev såklart knäckt igen.

Nu ikväll skulle sambon stryka sin skjorta och min sjal. Vi provade allt igår kväll, men lyckades då tydligen missa att det på min ljust gula sjal fanns en stor brunsvart fläck som såg ut som om den aldrig skulle gå bort. Jajamen, jag bröt ihop igen. Nu började stackars älsklingen bli lite trött på mig och tyckte att jag skulle tagga ner tills jag såg om det gick bort i tväten.

Jag ringde en vän, en av de två som känner till att vi ska gifta oss, och hon lovade att imorgon fm komma med en annan sjal som låter som om den kan passa. Nu ser fläcken ut att ha gått bort, men sjalen verkar ändå ha tagit lite stryk, så det känns skönt att ha ett alternativ.

Måste verkligen anstränga mig för att inte få några såna här humörsvängar imorgon... Annars kanske han svarar "nja" eller "njä"... Han är fantastiskt förstående, jag är mer trött på mig själv än vad han är på mig verkar det som.

måndag 16 augusti 2010

So far so good

Vi var på första VUL idag. Det såg bra ut tyckte hon - tjock slemhinna och en hel del äggblåsor. En del var i och för sig för små för att mäta men hon sa att de troligtvis tar sig med fortsatt hormonstimulering.

Så jag får köra på med samma dos t.o.m. onsdag kväll. Torsdag ärdet dags för VUl igen och blodprov för att se att jag inte halkar in på överstimulering igen. ÄP har ju redan från början varit planerat till nästa vecka och hennes gissning är att det blir måndag eller möjligen tisdag.

Humörsvängningar till tusen

Usch usch usch vilka hemska humörsvängningar jag haft idag. Haft ett par små motgångar - inga stora saker men för mig har det känts som om världen rasat samman och jag har lipat i omgångar.

När ska man få bli normal igen...

söndag 15 augusti 2010

Kläder och väder

Kläder inför onsdagens bröllop är fixade! Hittade idag ett linne jag ville ha till min kjol. Det är en svartvit kjol, svart linne och till det ska jag ha en stor gul sjal, samt ett gult pilgrimhalsband som är mitt favoritsmycke. Ska gå och ordna en liten gul blombukett också.
Sambon ska ha en mörkblå kostym och till det en nyinköpt ljusblå skjorta och en blå slips (väljer fortfarande mellan två stycken.

Nu är det mesta på plats. Nu ber vi bara om okej väder så vi kan vigas ute som vi tänkt oss. Man borde låta bli att kolla på väderleksrapporterna. Ena dagen säger de fint väder, nästa ösregn... Det är väl bara att vänta och se.

lördag 14 augusti 2010

Semester!!!

Herrejisses så skönt det ska bli med semester. Har nog aldrig sett fram emot semestern så här mycket. Även om vädret skulle bli kasst och vi inte kan åka på någon solsemester på grund av IVF:en så kan jag köpa det. Bara jag får slappna av, pyssla, umgås med sambon (snart maken) och vänner så är jag nöjd. Fast lägger ju gärna till en lyckad IVF behandling, annarsblir det en väl deppig semester.

Fick idag sova ut rejält och väcktes av sambon som bakat scones! Värre kan man ha det. :-)

onsdag 11 augusti 2010

Semester hägrar...

Jisses så skönt det ska bli! Det har varit en galet stressig sommar - nedskärningarna som gjorts hos oss är fullkomligt sinnessjuka, vi har inte varit ens i närheten av att ha tillräckligt med personal.

Jag kan inte fatta att jag ska slippa vara där på fyra hela veckor! Det ska också bli väldigt skönt att inte behöva krångla med jobb när man ska på undersökningar och behandlingar.

Sen händer det ju något riktigt kul i början på semestern också - vi ska gifta oss! Bara en vecka kvar nu. Kan inte riktigt fatta det ännu.

Blåmärken...

...är reultatet av Menopursprutorna idag och igår. Vågar man hoppas på att jobbighetsfaktorn och chansen att lyckas hänger ihop? I så fall borde ju chanserna vara betydligt större nu med Menopur än tidigare med Gonal-F. :-)


Fortfarande lika trött...


Fredag dags för blodprov.

måndag 9 augusti 2010

Första hormonsprutan är tagen

Så var första Menopurinjektionen avklarad. Att bryta av toppen på vätskeflaskan var inte alls så meckigt som jag trodde - mycket lättare än på Pregnylen. Det var lite klurigt att få upp all vätskan i sprutan men det gick bra till slut.

Sötaste goe sambon väntade uppe på mig för att jag skulle slippa ta första omgången själv. Han har börjat jobba igen efter sjukskrivningen och när jag jobbar kväll kommer jag hem så sent att han gått och lagt sig för att han ska upp så tidigt. Men idag stannade han uppe fast han är så himla kvällstrött. Min älskling!

Hoppas det stämmer att nedreglerings-biverkningarna försvinner när man får i sig hormonerna igen. Jag är trött på att vara trött. :)

lördag 7 augusti 2010

Ensam hemma

Jag älskar verkligen min sambo. Tycker det är supermysigt att vara med honom och vi trivs verkligen här hemma i vårt hus.

Men jag har också ett stort behov av att få vara ensam hemma ibland. Normalt sett så har jag nån timme hemma själv innan sambon kommer hem när jag jobbar dagtid och flera timmar på förmiddan när jag jobbar kvällstid.

Men nu har sambon varit sjukskriven i en dryg månad, stackarn.Han har klättrat på väggarna och självklart har jag tyckt synd om honom. Men det har kliat även i min kropp under den här tiden - jag har i stort sett inte varit ensam på hela tiden vilket emellanåt kunnat göra mig tokig... Fast jag har försökt att inte visa det.

Nu är sambon på herrmiddag och jag har hela huset för mig själv. Och ja, det är jätteskönt! Att bara kunna lulla runt och bara vara. Det här kanske låter konstigt men det är jätteskönt att slippa prata med någon. I mitt jobb pratar jag och ger service hela dagarna. När jag då kommer hem längtar jag riktigt efter att inte behöva prata med någon eller vara trevlig ett tag. Sommaren har dessutom varit superstressig så behovet har varit ännu större. Men sambon som gått själv hemma har ju däremot längtat efter någon att prata med...

Så det här är några goa timmar. Men det roliga är att jag vet ju att när klockan börjar bli mycket så kommer jag att längta efter att han ska komma hem! :-)

Aj löv jo!

fredag 6 augusti 2010

Ropat hej för tidigt?

I början med nedregleringssprutorna tyckte jag att det gick väldigt mycket lättare än jag trodde. Visserligen har jag varit sinnessjukt trött sedan jag började med dem, men det kändes ändå som en "piece of cake" jämfört med vad jag väntat mig. Men så för sen nån dag sedan började jag känna en smygande huvudvärk. Igår kväll fick jag riktig huvudvärk och sen idag... Vid lunchtid på jobb kunde jga inte koncentrera mig, hade så ont i huvet att jag knappt visste vad jag hette. Verkar som om biverkningarna blir kraftigare - hoppas på att det lägger sig igen när jag börjar med hormonerna på måndag.

Ny sort där med, Menopur. Gillar inte att behöva krångla med att bryta av spetsar på glasflaskor och blanda pulver och vätskor, men... Om det nu kan finnas en mikroskopisk chans att det blir bättre resultat med en ny sorts hormoner så är det ju värt det tusen gånger om.

Var och hälsade på kompisen med nyfödd bebis igår... Usch så avundsjuk jag blev... Kändes i hela kroppen när jag höll det lilla livet att det är ju det här jag finns till för - min mening med livet är att bli mamma...

Humöret börjar också svänga lite mer. Inte så farligt än men är väldigt lättirriterad och instabil. Igår gjorde det ont när jag tog sprutan, fick inte in den på första sticket och det började blöda. Då började jag gråta... Inte för att det gjorde vansinnigt ont på något sätt men jag blev bara så jävla trött på hela situationen.

Snälla, snälla låt det vara vår tur denna gången så jag slipper bli totalt kocko i huvet!

måndag 2 augusti 2010

Planen lagd

Så var kliniken öppen igen efter sommarstängt och efter en lååång telefonkö så fick vi tag på sköterskan. Ska köra på med Suprefacten nu till måndag då jag ska börja med Menopur. På fredag är det dags för blodprov och sen måndan efter så ska vi in för ett första VUL. Bra att det snart börjar "på riktigt" för jag börjar bli otålig och nervös.