Den store gossen mår bra!

Vi var på andra ordinarie ultraljudet igår. Allt såg bra ut. Det var svårare att se ordentligt nu på andra tyckte jag, första gångerna hon visade ansiktet låg jag som ett levande frågetecken. Men sen fick vi ordning på det. Mätningarna visade att det troligtvis finns en anledning till att jag är stor om magen (även om måtte normaliserats något). Fortsätter han att växa i den här takten så blir det en riktigt stor pojk! I och med att vi låg så högt över "standardmått" fick vi erbjudande att delta i en undersökning där man gör fler ultraljud i 3D. Det är en del i en forskning kring om 2D eller 3D ger bäst resultat när det gäller att förutsäga bebisens vikt. Vi sa ja, dels känns det bra att kunna bidra till forskning - de kommer ju ingen vart om ingen ställer upp, och dels så är det mysigt att få se den lille ännu fler gånger. Med 3D UL får man ju dessutom ännu tydligare bilder av bebisen. vi fick med oss ett par bilder av ansiktet igår (eller ja, halva ansiktet, han gömde delar av huvet) och jag håller på att sprängas av kärlek när jag tittar på bilderna, kan inte sluta titta på dem!

Förväntansfull och orolig

Mindre än två månader kvar till BF nu! Datumet är satt till 14/6. Jag har en känsla av att knoddis kommer att komma lite för tidigt, maken tror att det drar över tiden till midsommar. Vi får väl se vems magkänsla som stämmer. Ska man gå på vem som har mest mage att ha känsla i så bör jag ha övertaget. :-) Är så förväntansfull och varje gång jag ser en bild på en bebis längtar jag så det pirrar i hela kroppen på mig! var på andra föräldrakursen för ett tag sedan och när vi kollade på amningsfilmen satt jag bar aoch mös. (Jodå, jag inser att det inte alltid funkar lätt och smidigt med amning men jag längtar ändå som en tok.) Samtidigt har det de senaste dagarna krupit en läskig oro i kroppen på mig. Jag kommer titt som tätt att tänka på allt som kan gå fel. Att något händer bebissen innan BF, att något händer under förlossningen så han inte klarar sig, att det visar sig att han är jättesjuk, att han drabbas av plötslig spädbarnsdöd... Jag försöker slå bort tankarna så fort de kommer men det är inte alltid lätt. Men jag antar att det är naturligt att oroa sig en del. Magen växer verkligen så det knakar och jag undrar hela tiden hur den ska kunna fortsätta växa så i nästan 8 veckor till. Kommer jag ens att kunna gå upprätt då? :-S Mår fortfarande bra, även om det börjar kännas rejält tungt nu och man blir lättare sliten. Jag flåsar som en maratonlöpare efter målgång varje gång jag gör något ansträngande, det småvärker i underlivet, värken på ovansidan av magen tilltar, efter långa promenader gör det ont både här och där och jag blir fort trött. Magen har strulat en del trots att jag äter bra och äter extra fibrer och dricker mycket. Så efter den senaste förstoppningen gav jag upp, gick till Apoteket och fick en kur som ska vara ofarlig även under graviditet - den verkar hjälpa så sakteliga. Men allt ovanstående är rätt lätt att leva med. En kick inne från magen eller en titt in i det som ska bli barnkammare som vi nu börjat förbereda så smått uppväger det mesta! I veckan är det dags för besök hos BM och sen ett par dagar senare UL. Ska bli så spännande att få se den lille ordentligt igen och kanske också få lite info om hur stor han beräknas bli.

Rund och trött men lycklig!

Ojojoj vad det börjar märkas av att det finns en knodd därinne. Magen har blivit riktigt stor, jag blir otroligt lätt anfådd och har svårt att andas om jag ligger på rygg. Sover dåligt vilket leder till att jag är småtrött mest hela tiden. Är riktigt klumpig när jag tex ska resa mig eller byta sida när jag ligger. Har rätt så ont hela tiden av mitt myom/klämd nerv eller vad det nu är. Får ordentligt ont ner mot underlivet om jag går det minsta för fort eller försöker ta stora steg. Lite tendenser till urinläckage och springer på toa stup i kvarten. Och trots allt detta så är tillvaron så himla härlig! Detta är ju fisar i rymden (just det, massor av gaser i magen har jag också) jämfört med vad jag kommer att få ut av det! Nu börjar det verkligen närma sig och jag längtar så efter vår lilla knodd! I helgen var vi på en liten resa och stannade då också till ett par timmar i Ullared och köpte på oss en del basgrejer till vår lille pojk. lite saker till spjälsängen, tvättlappar, våtservetter, lite kläder etc. Så himla mysigt att få skaffa saker till oss, till vår familj, till vår lille son! Har fortfarande svårt att förstå att det är sant ibland. Men så tittar jag ner på min tjocka mage som får sig en rejäl spark från insidan och inser: Jo det är faktiskt sant! underbart