Ensam hemma

Jag älskar verkligen min sambo. Tycker det är supermysigt att vara med honom och vi trivs verkligen här hemma i vårt hus.

Men jag har också ett stort behov av att få vara ensam hemma ibland. Normalt sett så har jag nån timme hemma själv innan sambon kommer hem när jag jobbar dagtid och flera timmar på förmiddan när jag jobbar kvällstid.

Men nu har sambon varit sjukskriven i en dryg månad, stackarn.Han har klättrat på väggarna och självklart har jag tyckt synd om honom. Men det har kliat även i min kropp under den här tiden - jag har i stort sett inte varit ensam på hela tiden vilket emellanåt kunnat göra mig tokig... Fast jag har försökt att inte visa det.

Nu är sambon på herrmiddag och jag har hela huset för mig själv. Och ja, det är jätteskönt! Att bara kunna lulla runt och bara vara. Det här kanske låter konstigt men det är jätteskönt att slippa prata med någon. I mitt jobb pratar jag och ger service hela dagarna. När jag då kommer hem längtar jag riktigt efter att inte behöva prata med någon eller vara trevlig ett tag. Sommaren har dessutom varit superstressig så behovet har varit ännu större. Men sambon som gått själv hemma har ju däremot längtat efter någon att prata med...

Så det här är några goa timmar. Men det roliga är att jag vet ju att när klockan börjar bli mycket så kommer jag att längta efter att han ska komma hem! :-)

Aj löv jo!