onsdag 11 augusti 2010

Semester hägrar...

Jisses så skönt det ska bli! Det har varit en galet stressig sommar - nedskärningarna som gjorts hos oss är fullkomligt sinnessjuka, vi har inte varit ens i närheten av att ha tillräckligt med personal.

Jag kan inte fatta att jag ska slippa vara där på fyra hela veckor! Det ska också bli väldigt skönt att inte behöva krångla med jobb när man ska på undersökningar och behandlingar.

Sen händer det ju något riktigt kul i början på semestern också - vi ska gifta oss! Bara en vecka kvar nu. Kan inte riktigt fatta det ännu.

6 kommentarer:

  1. Åh, vad roligt att ni ska gifta er! Det blir superhärligt, jag lovar! Är själv nygift :-)

    SvaraRadera
  2. Ja det ska bli jättemysigt!
    Blir en liten, än så länge för våra vänner hemlig, variant just nu. Vi kommer att ha en borgelig ceremoni med bara våra föräldrar där. Vi vill ha en stor ceremoni och fest nån gång men har varken råd nu eller ork i och med alla behandlingar. Men eftersom vi eventuellt också får ge oss in i adoptionsdjugeln kan vi inte vänta på att tiden ska vara rätt, så då blir det så här. Från början var jag lite deppig när jag tänkte på det men nu känns det jättebra.Vi kommer att fira med alla våra nära och kära längre fram.

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen mig! Vi hade också en liten borgerlig ceremoni. Till viss del för att få det gjort inför ev. adoption.
    Och nej, festhumör är det kanske inte läge för heller. Det kändes ändå helt rätt att det blev ffa en händelse mellan mig och min man, och att det var mindre viktigt med omgivningen i det här läget.

    SvaraRadera
  4. Så hittade jag till din blogg också! Vi gifter oss också tidigare än planerat pga ev framtida adoption, men det är ju absolut inte mindre roligt för det, eller hur? :-) Det blir också borgerligt, med bara föräldrar och syskon. Pengarna kan ju behövas till annat senare...
    Jag tar också Menopur.

    SvaraRadera
  5. Ja, jag ser verkligen fram emot det. Mest nervös att alla läkarbesök och hormoner ska ställa till det för oss.
    Först var jag ledsen vid tanken på att "vara tvungen" att gifta sig så här, det kändes som om barnlösheten berövade mig ännu en dröm om ett stort bröllop. Men sen insåg jag att det faktum att vi gifter oss så här nu hindrar inte att vi har en stor bröllopsfest och löftesceremoni senare. Så jag längtar! Känns stort att få bli hans FRU och att han blir min MAN, inte bara sambo. :-D

    SvaraRadera