tisdag 29 mars 2011

Hjärtljud = mys

Fick låna en Doppler av en släkting så nu kan vi lyssna på knoddis hjärta här hemma! Tänkte försöka att inte fastna för mycket i det. Men kan vara mysigt då och då. Tänkte också att det kunde vara kul för mina föräldrar att få lyssna. Sen kan det ju vara skönt om det är så att han får för sig att krypa in o gömma benen nånstans igen - då kan man ju själv kolla av hjärtljuden och (kanske) slippa drabbas av panik. . Magen växer fortfarande så det knakar - ligger en bra bit över "normalt" mått men allt verkar ändå stå rätt till. Eventuellt kommer jag att få ett tidigare andra ultraljud för att kolla läget. Men mamma hade också höga SF mått både med mig och min bror utan att vi föddes i nån elefantstorlek så jag är inte så orolig. Har värk på ovansidan av magen på ena sidan och emellanåt även på motsvarande ställe på ryggen. På framsidan är den relativt konstant men eskalerar rejält när jag gjort någon monoton rörelse. De har kollat så att det inte är lever eller galla vilket ju är skönt att utesluta. Troligtvis är det antingen mitt myom som spökar och börjar komma i vägen eller så är det en muskel eller nerv som kommer i kläm när magen växer. Inget att göra något åt med andra ord, men det är ju inte heller något som inte går att hantera. . Vi var på första föräldrakursen igår kväll - nu börjar det kännas att det närmar sig! Härligt!

torsdag 17 mars 2011

Inte så mycket nytt...

... händer just nu.

Maken är hemma, sjukskriven ett tag till. Jag har slutat mitt jobb så jag är också hemma heltid just nu. Efter att lång tid ha setts väldigt lite på grund av allt mitt kvällsjobb så är det väldigt mysigt att få mycket tid tillsammans.

Finns mycket att pyssla med här hemma, saker som skjutits på framtiden, ni vet sånt där som "man ska göra nån dag när det finns tid". Får väl se hur mycket som blir gjort nu, det finns ju så mycket roliga saker man vill göra också: Sticka kläder till knodden (och handarbeta över huvud taget), sylta o safta, vara social med kompisar, mysa med maken. Sen måste jag ta tag i en massa grejer kring A-kassa och föräldrapenning också så snart som möjligt.

Med lillen i magen verkar läget vara bra. Han sparkar och lever om, framför allt på kvällar, nätter och tidig morgon, men ibland även på dagen. Magen växer (förhoppningsvis dock inom "gränserna"), vi har fått tid för vårt nästa ultraljud och nästa vecka är det dags för glukosbelastning.

Är verkligen så lycklig och tacksam över att vara gravid! Har hittat en artikelserie på http://www.sydsvenskan.se/ om barnlöshet och det har såklart triggat igång en massa tankar och minnen som är allt annat än positiva. Men dagens artikel gjorde mig lite irriterad, den handlade om att vi nu för tiden väntar för länge innan vi "skaffar" barn. När man läser den får man känslan av att alla bara väntar med att börja försöka, att det är för att hinna med nöjen, karriär etc, det är helt frivilligt. Men riktigt så enkelt är det ju inte alltid... För egen del började jag längta efter barn väldigt tidigt och hade jag träffat mannen i mitt liv vid 25 års ålder så hade jag gärna startat försöken mot att få familj redan då. Men nu blev det inte så, efter en del sorger och bedrövelser träffade jag min man först vid dryga 34 och då är det ju svårt att försöka få barn tidigt...

lördag 5 mars 2011

Sänkt tempo

Det är verkligen dags att börja sänka tempot nu har jag insett - lilleman i magen tar en del på krafterna.

Gick hem från tåget igår kväll / natt, ganska snabbt eftersom det är lite småläskigt att gå hem ensam sent en fredagskväll, men efter en tio minuter fick jag stanna till för att det gjorde ganska ont. Får som ett riktigt kraftigt håll under magen (ungefär där mensvärk eller ägglossning känns) så fort jag börjar gå snabbt eller om jag går långa sträckor. Jag måste nog inse att jag får beräkna en 5-10 minuter extra när jag ska gå till tåget eller in till stan. Annars gör det ont och dessutom blir jag rätt anfådd. Men det är inte lätt att komma ihåg, innan jag ger mig iväg så mår jag ju hur bra som helst.

Är enormt trött också, trots att jag börjat komma ikapp med sovandet och att den värsta oron lagtsig. Det är nog bara att vänja sig vid det också. Skönt att jag bara har ett par arbetsdagar kvar.

Den lille ger sig tillkänna några gånger om dagen med små buffar och sparkar - oftast mer på kvällarna, mitt på dagen är han ganska lugn. Otroligt mysig känsla när man har den direktkontakten!

tisdag 1 mars 2011

Allt är bra!

Noggrann koll av min magen och knodden är gjorda och allt såg bra ut.

Dessutom blev maken utskriven från sjukhuset idag!

:-D