Ropat hej för tidigt?

I början med nedregleringssprutorna tyckte jag att det gick väldigt mycket lättare än jag trodde. Visserligen har jag varit sinnessjukt trött sedan jag började med dem, men det kändes ändå som en "piece of cake" jämfört med vad jag väntat mig. Men så för sen nån dag sedan började jag känna en smygande huvudvärk. Igår kväll fick jag riktig huvudvärk och sen idag... Vid lunchtid på jobb kunde jga inte koncentrera mig, hade så ont i huvet att jag knappt visste vad jag hette. Verkar som om biverkningarna blir kraftigare - hoppas på att det lägger sig igen när jag börjar med hormonerna på måndag.

Ny sort där med, Menopur. Gillar inte att behöva krångla med att bryta av spetsar på glasflaskor och blanda pulver och vätskor, men... Om det nu kan finnas en mikroskopisk chans att det blir bättre resultat med en ny sorts hormoner så är det ju värt det tusen gånger om.

Var och hälsade på kompisen med nyfödd bebis igår... Usch så avundsjuk jag blev... Kändes i hela kroppen när jag höll det lilla livet att det är ju det här jag finns till för - min mening med livet är att bli mamma...

Humöret börjar också svänga lite mer. Inte så farligt än men är väldigt lättirriterad och instabil. Igår gjorde det ont när jag tog sprutan, fick inte in den på första sticket och det började blöda. Då började jag gråta... Inte för att det gjorde vansinnigt ont på något sätt men jag blev bara så jävla trött på hela situationen.

Snälla, snälla låt det vara vår tur denna gången så jag slipper bli totalt kocko i huvet!