tag:blogger.com,1999:blog-31454220635170409092024-03-14T17:48:08.759+01:00Av längtan till digFör den som lider av ofrivillig barnlöshet är livet en ständig berg- och dalbana av känslor. Om och om igen kastas man mellan hopp och förtvivlan. Namnet på bloggen: "En mamma utan barn", talar om hur jag sålänge kände mig. Rubriken: "Av längtan till dig", är anledningen till att vi gått igenom det vi har och att vi orkat med de här tunga åren. Det är ju "Av längtan till Dig", det barn vi nu äntligen fått! Vår älskade knodd är här!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.comBlogger135125tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-48454262582321700192011-08-12T09:48:00.000+02:002011-08-12T09:49:05.989+02:00Blogg i trädaTack så mycket för de grattishälsningar jag fått här på bloggen!
<br />
<br />Jag och knoddis mår hur bra som helst. Han växer och utvecklas varje dag känns det som. Som nybliven mamma är dock tid en bristvara känner jag, imponeras av dem som hinner blogga varje dag. Jag har fullt upp med att hålla kontakten med nära och kära, fortsätta följa de bloggar jag följt under barnlösheten samt uppdatera min "öppna" blogg lite då och då. Men tid med knoddis är prio 1!
<br />
<br />Så den här bloggen kommer nog att fortsätta ligga i träda, i alla fall tills vidare. Jag är jätteglad för allt stöd jag fått på vägen och fortsätter hålla tummarna för och följa er andra underbara bloggare!
<br />Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-9222294192381921032011-07-07T12:50:00.001+02:002011-07-07T20:43:36.745+02:00Vi mår bra!Det har inte varit mycket livstecken från mig sen knoddis kom till världen. Förstår inte hur många nyblivna mammor hinner blogga så mycket! Jag har en underbar man som sköter om allt härhemma nu känns det som och ändå hinner jag inget.<br /><br />Store lille knoddis kräver myyyycket mat, jag ammar hur ofta o länge som helst. Dessutom får han långa perioder på dan när han bara vill vara kloss intill nån av oss, ligga i en säng går inte, hur trött man än är. Så är det just nu, han ligger i mitt knä och jag skriver med en hand.<br /><br />Vi mår jättebra. Är såklart trött men det spelar ju ingen roll. Enda lilla smolket i glädjebägaren är att jag är så vansinnigt rädd att något ska hända honom. Vågar inte somna när jag är ensam med honom av rädsla för att han ska sluta andas. Hänger ihop med att jag fick världen chock häromdagen - han andades jättekonstigt och sen var det som att andningen försvann helt. Jag försökte pilla på honom och röra honom men fick ingen respons alls. För ett par sekunder trodde jag, till 100%, att han var död. Det var det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Hoppas och tror att oron lägger sig efter hand men just nu så får han gärna vara så nära mig han vill precis hela tiden.<br /><br />Men i det stora hela så stormnjuter jag av tillvaron!!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-5751360257699106562011-07-02T19:56:00.003+02:002011-07-02T20:01:15.609+02:00Han är här!Vårt lilla underverk är här! Blir bara ett kort inl'gg, måste försöka vila lite i de små pauserna i mitt amningsmaraton. :-)<br /><br />Han ville inte vänta på kontrollen, i måndags kväll gick vattnet. Det var något missfärgat så vi fick komma in till förlossningen för att kolla, precis där så satte värkarna igång så vi stannade kvar. Efter 20 timmars värkarbete (som bl.a. innefattade en misslyckad epidural) hade jag knappt öppnat mig alls och det blev ett aktu kejsarsnitt.<br /><br />Det gick jättebra och vår store kille mådde hur bra som helst! Han var inte så rund som vi trott, trots sina nästan 4,6kg. Det beror på att han även var... lång... 57cm!<br /><br />Igår kom vi hem och nu försöker vi bara landa och njuta.<br /><br />Är lyckligare än jag trodde att man någonsin kunde bli!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-91457706944124085382011-06-27T08:50:00.002+02:002011-06-27T08:56:03.916+02:00Mindre än 24 timmar kvar......tills det är dags att åka in på överburenhetskontroll. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att tycka att det är en hel evighet. Känns inte alls bra just nu. Förutom "det vanliga", dvs tung, svullen, klumpig, småont överallt osv så börjar jag bli rejält förkyld. Vi skämtade om det för nån vecka sedan mannen och jag - undrar vad som händer om man är sjuk när man ska föda? Det känns ju som om det blir lite mer komplicerat läge. Dessutom så blir jag, för varje timme som går, mer och mer nojig över att allt inte ska stå rätt till med den lille. På kvällarna brukar han vara helt galen, igår kväll var han väldigt mycket lugnare och då blev jag såklart galen istället. Hade jättesvårt att somna och låg och försökte buffa på den stackaren hela tiden för att få livstecken. Jag blir tokig!<br /><br />Är så kluven inför imorgon. Samtidigt som jag inte vill något hellre än att han ska komma ut NU, dvs att de ska sätta igång det hela snarast möjligt så vill jag ju att de ska göra det som är bäst för honom vilket inte nödvändigtvis är att sätta igång...Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-58301025974623410062011-06-25T09:51:00.001+02:002011-06-25T09:52:20.945+02:003 dagar kvar...... innan vi får åka in för överburenhetskontroll och troligtvis igångsättning. Har mer eller mindre slutat tro på att den lille ska titta ut på eget bevåg.Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-22171099308205245052011-06-23T11:37:00.001+02:002011-06-23T11:38:29.700+02:00ingen bebis ännu...Lätt uppgiven hoppas jag nu att vi får fira midsommar på BB. Om inget hänt innan tisdag är det kontroll för eventuell igångsättning.<br /><br />Kom ut nu älskade lilla unge!!!!!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-71926517573845066442011-06-18T11:29:00.002+02:002011-06-18T11:41:49.004+02:00Trött, orolig och frustrerad...De senaste dagarna har varit rätt intensiva och jag känner mig verkligen rejält sliten...<br /><br />Hade en dag då jag hade ganska mycket energi och försökte ta mig för saker härhemma men det straffade sig - fick ont som fan i kroppen, magen spände som en spärrballong och jag kunde inte sova särskilt mycket alls natten därpå. När jag väl somnade drömde jag en fruktansvärd mardröm som var så verklig att jag kände mig obehaglig till mods hela morgonen.<br /><br />Igår var jag ett vrak, låg mest på soffan och satt och sydde. Fick framåt kvällen en hel del kraftiga sammandragningar och även något som jag antar var förvärkar och jag tänkte att nu är det väl äntligen på gång! Men inte då. Det skulle bara göra ont och jävlas och göra att jag fick svårt att sova ytterligare en natt.<br /><br />Det börjar ta på mig nu känner jag. Det är obekvämt att sitta, finns inte plats till knodden, och gör stundtals rätt ont också emellanåt. Ligga är ibland ok, men det är ett rent h-e att försöka resa sig eller vända sig. Vill inte heller stå och gå för mycket eftersom mina fötter är så svullna att det är rent löjligt.<br /><br />Dessutom oroar jag mig mer och mer hela tiden. Är så himla rädd att något ska gå fel, att knodden inte mår bra därinne och att något ska hända med honom, i värsta fall för att vi missar några tecken som kroppen ger. Det gör att jag går och känner efter precis hela tiden, läser sönder gravidboken jag har och letar febrilt på nätet efter alla tänkbara och otänkbara tecken på att man borde ge sig in till sjukhuset. Antar att det är trötthet och hormoner som börjar ta ut sin rätt. Fick precis en gråtattack framför TVn och då var det inte ens nåt särskilt sorgligt jag tittade på. Undrar om den lille därinne inser att han håller på att driva sin mor till vansinne?Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-59860328841290499902011-06-15T14:47:00.003+02:002011-06-15T14:56:35.053+02:00Nytt UL, väntan fortsätterVar inne idag på nytt UL i studien. Den lille mannen växer som han ska, dvs ingen extrem viktökning och alltså ingen läkarundersökning eller igångsättning. Även om jag helst skulle vilja ha honom här nu så är det ju ändå bra. Det bästa för kroppen är ju trots allt om han får komma när han vill. Jag längtar som en tok efter honom! Vill veta vem den där krabaten som älskar att sparka sönder min mage är. :-)Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-51783720442180099702011-06-14T10:28:00.000+02:002011-06-14T10:29:02.360+02:00BF idag...... och ingen bebis i sikte. Kändes ändå lite bättre igår än det gjort tidigare. Inte fullt så frustrerad och rastlös av någon anledning och inte fullt lika orkeslös. <br /><br />När jag skulle försöka sova fick jag rejält ont ner mot underlivet och ljumskar, som rejäl mensvärk. Då trodde jag att det kanske var värkar på gång. Det höll i sig rätt länge men släppte såsmåningom och det har inte kommit tillbaks på samma sätt igen.<br /><br />Har väl insett nu att det inte är lönt att bli frustrerad och upprörd, det är bara att låta knodden bestämma... Imorgon, om inget hänt då, är det dags för ännu ett UL i undersökningen och eventuellt, beroende på hans storlek, även ett läkarbesök. Vi får väl se om den lille busen är sugen på att bli mätt och fotograferad igen eller om han kommer ut innan dess.Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-77156123001188793062011-06-12T12:31:00.002+02:002011-06-12T12:39:31.827+02:00Lutar åt inbillning...Har i alla fall inte fått mer känningar. Magen har lugnat ner sig, jag har en hel del sammandragningar men det har jag ju haft tidigare med. Enda som väl talar <strong>för </strong>att det ska vara på gång snart är att jag emellanåt (inte så ofta) får mensvärksliknande känningar i rygg och ner mot underlivet.<br /><br />Blir snart tokig på att känna mig så här orkelös, vara svullen och ha småont överallt! Maken ska åka iväg och fira en födelsedag snart men jag ska inte med. Kommer inte att ha möjlighet att sitta med fötterna uppe eller vila något om jag åker med och med tanke på hur sliten jag är och att mina ben är enormt svullna så håller jag mig hemma i soffan med benen i högläge och stödstrumporna på!<br /><br />Hade en nära vän på besök igår. Hon har alltid varit ett stort stöd för mig men just nu känns det inte riktigt så. Det är rätt uppenbart att hon tycker att jag bara är gnällig och att det "bara" är att vänta på att knodden kommer. Har dock kommit på att en gemensam faktor för dem som har den reaktionen och säger lite halvt nedlåtande "det kan vara jobbigt sista tiden, men han kommer ju snart" är tjejer som fött för tidigt och alltså inte varit i det här stadiet.<br /><br />Eller så är min reaktion bara ytterligare ett tecken på min gnällighet. Skit samma, jag tänker tillåta mig att vara det nu. Jag vill ju att han ska komma uuuuuuuuut! Dels pga ovanstående men allra, allra mest för att jag längtar som en tok och är nervös för att något ska hinna gå fel innan han hinner komma till världen.Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-71173015980336876682011-06-10T08:26:00.003+02:002011-06-10T08:32:52.359+02:00Inbillning eller något på gång?Man kan bli knäpp nä rman går och väntar och har för mycket tid att känna efter och tänka. Sen igår tycker jag att det börjar kännas och spänna lite mer neråt underliv och ljumskar, lite som mensvärk typ. Men det kan mycket väl vara så att jag känner det bara för att jag läst att det är så förvärkar känns...<br /><br />Känsliga läsare bör kanske hoppa över detta avsnitt: jag har också läst att för många så är ett av de första tecknena på att förlossningen är i antågnade att deras magar blir "oroliga", man blir helt enkelt lös i magen eftersom det är meningen att tarmen ska tömmas. Detta har också satt igång. Eller har jag helt enkelt ätit något olämpligt och inbillar mig bara även angående detta?<br /><br />Träffade familjen igår och både mamma och jag sa då att vi hade en känsla av att det blir i helgen det händer. Å andra sidan så har två andra släktingar varit stensäkra på två helt andra datum som såklart redan har passerat.<br /><br />Knäpp eller bara otålig och förväntansfull? Döm själva!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-52956667970854823692011-06-08T22:56:00.004+02:002011-06-10T08:26:09.331+02:00Store killen!Jodå, vår store kille fortsätter att följa sin kurva vilket innebär att de idag beräknat att hans vikt nu är dryga 4,1 kg... Med en knapp vecka kvar till BF så kommer den ju troligtvis att gå upp ytterligare om han inte kommer tidigt. Fick tid för ytterligare en koll om en vecka (dagen efter BF så jag hoppas inte behöva använda den). Ligger han då runt 30% över "normalvikt" så kommer jag att få träffa en läkare för en kontroll för att se om det ska låta graviditeten gå över tiden och i så fall hur länge. Men vi fortsätter kampanj övertalning med knodden om att han ska komma ut så snart som möjligt. Man längtar ju ihjäl sig! :-)Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-2839993580113367132011-06-07T23:04:00.003+02:002011-06-07T23:09:31.109+02:00VäntanIdag är det en vecka kvar till BF. Hoppas på att han ska vilja komma ut tidigare men har inte haft några känningar alls som tyder på det än så länge. Han trivs väl med att böka runt som en galning därinne det lilla livet. Mina händer, fötter och kropp i allmänhet mår dock knappast bättre i värmen vi haft nu, dessutom längtar jag som en tok, så jag försöker övertala honom om att komma ut till oss så snart som möjligt.<br /><br />Imorgon är det både besök hos BM och tid för UL. Jag bestämde mig för att köra vidare i studien trots strulet förra veckan. Inte för deras skull men av rent egoistiska skäl. Skulle jag hoppat av skulle jag ändå gjort ytterligare någon undersökning i och med hans storlek och det på samma ställe som jag nu ska till. Så det kändes enklare att köra vidare på den tid jag fick. Håll tummarna för att han inte dragit iväg enormt i vikt utan följer sin kurva.Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-39517686345838405262011-06-01T12:30:00.003+02:002011-06-01T12:41:18.675+02:00Irriterad och trött...Igår kväll trodde jag att min lille knodd försökte bryta sig ut från magen, inte genom att sätta igång förlossning utan genom att ta sig ut via magen, helst långt ute på vänster sidan. Hur jag än låg eller satt så tryckte han och sparkade och buffade, mot revben, mot underlivet och ändå längst ute på sidan av magen. Höll på att bli knäpp ett tag! Helt omöjligt att sitta eller ligga. Ställde mig och vaggade fram och tillbaks för att få honom att lugna sig. Det funkade väl en sisådär 5 minuter... Men det är inte det som är det stora irritationsmomenttet, han får hellre sparka som attan än vara för stillsam, då blir jag bara orolig.<br /><br />Nej, det som irriterar mig är att folk som jobbar med människor inte har nån koll på hur man ska bemöta dem. Skulle ha varit på nytt ultraljud idag som en del av studien vi ställt upp på att vara med i. Visserligen tycker vi att det är jättekul och har sett det som en bonus men det är ju, trots allt, för deras skull vi gör det. När jag suttit och väntat i 30 minuter gick jag för att kolla vad som hänt. Då visar det sig att hon som gör studien är sjuk och ingen har meddelat mig. När jag så skulle få en ny tid så beter sig sekreteraren som en riktig hagga och som om det är jag som är besvärlig! Detta efter att jag kuskat in till sjukhuset med tåg och buss och i slutänden spenderar en halv dag (ca 4 timmar) på dem helt i onödan. Dessutom skriker och värker kroppen efter stressandet fram och tillbaks och sittandet i väntrummet. Jävla nötter!<br /><br />Blir ett kallt fotbad nu för att se om svullnaden kan lägga sig lite och sen sidoläge i soffan för att lugna svanskota och foglossningar. Ska försöka lugna humöret lite också och fundera på om jag ens vill ha den nya tiden eller om jag ska skita i det... Får kolla med min BM om hon tycker att jag ska göra kollen för min egen skull, med tanke på knoddens storlek.Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-26088667885086375152011-05-26T20:00:00.008+02:002011-05-26T22:05:17.463+02:00Allt verkar ok därinneVar hos barnmorskan igår på ytterligare en kontroll som också innebar lite "sammanfattning" av graviditeten och hon skrev journalinlägg som kommer att läsas (antar jag) när vi kommer in till förlossning. Allt i övrigt verkar se bra ut.<br /><br />Mitt magmått följer sin egen (höga) kurva, vilket ju är ganska logiskt eftersom även knoddisen följer sin höga viktkurva. Jag fortsätter att gå upp stadigt, men inte enormt, ligger nu på en total viktökning på 13,5kg. En del av viktökningen senaste tiden misstänker jag beror på att jag börjar samla på mig vatten. Händer, fötter och vrister tex svullnar massor, alla ringar är bortplockade och snart är jag begränsad till flip-flops (alternativt köpa nya skor). Mitt järnvärde var helt ok, trots att jag skurit ner en hel del på intaget av järntabletter. Jag hade problem med förtoppad mage redan innan jag började med tabletterna och när jag tog full dos var det ingen lek kan jag säga. Men nu verkar vi ha hittat en bra nivå. Den lille krabaten därinne bökar runt så mycket han kan i det nu (antar jag) trånga utrymmet och hans hjärta pickade på som det skulle.<br /><br />Vi pratade en del om förlossningen och hur jag känner inför den. Jag känner faktiskt, i alla fall inte än så länge, någon större oro inför förlossningen. Det går inte att föreställa sig något, man har ingen aning om hur det kommer att gå till och hur det kommer att kännas så det känsn itne som om det finns någon poäng i att stressa upp sig (ännu). Jag kommer att vara väl omhändertagen av personal, dessutom har jag världens tryggaste, lugnaste man som kommer att vara vid min sida. Det enda som känns jobbigt är, som jag säkert skrivit om tidigare, att inte veta alls när det kommer att hända och hur det kommer att hända. Men jag försöker att leva som "vanligt", dvs hitta på så mycket saker jag orkar och träffa folk som vanligt, Hädner det så händer det. Det enda jag undviker är långa resor eller att åka nånstans alltför långt ifrån sjukhuset... Jag har också sedan tidigare skrivit ett kort brev till förlossningen om hur jag känner kring smärtlindring och annat kring förlossningen.<br /><br />Oron kring att något ska gå fel, att knoddis trots allt inte mår bra eller inte klara sig finns där i bakhuvet, men de tankarna försöker jag att skjuta bort så långt bort det går. Naturliga tankar dock antar jag, med vår historia. Även i detta är dock min man ett toppenstöd med sin trygghet och sitt lugn. Det enda tecknet han visar på att inte vara coollugn är att han helst inte vill att jag ringer honom på jobb - han hoppar till då och tror att det är dags. Så vi har bestämt att vill jag honom något annat så sms:ar jag honom och ber honom ringa mig eller säger att jag kommer att ringa. :-)<br /><br />Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi är redo för knoddisens ankomst nu. När som helst, hur snart som helst. BB-väskan är packad, säng, bilstol (babyskydd heter det väl), skötbord och vagn finns klara och jag börjar bli lite trött på att vara trött, klumpig och ha småont. I hans rum är inte allt helt färdigt, men det tror jag inte att han bryr sig så mycket om. jag småpillar lite där om dagarna och ska försöka få lite bättre ordning i helgen. Men framför allt så längtar vi så mycket efter honom! Vi vill ju börja lära känna den lille krabaten som just nu buffar och puffar på mig och tycker att jag suttit ner och tryckt ihop magen länge nog. Du anar inte hur välkommen du är!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-18605030136714951542011-05-26T09:16:00.004+02:002011-05-26T09:41:18.732+02:00Bristfällig uppdatering...Jag vet att jag är ganska dålig på att uppdatera här på bloggen. Jag är inte heller lika aktiv som tidigare med att kommentera på de bloggar jag läser. Det finns många anledningar till det, men mycket av det handlar om dåligt samvete och mycket känslor. Har tänkt på det länge och nu behöver jag ventilera.<br /><br />När jag började med bloggen handlade det mycket om att skriva av sig om allt jobbigt och allt negativt kring vår barnlöshet. Det var en form av terapi och ett sätt att komma nära andra i samma situation. Nu sitter jag här, höggravid, lycklig men när det gäller bloggen också med en hel del av något som väl får kallas dåligt samvete. Så många jag följer kämpar ju fortfarande i det helvete som heter ofrivillig barnlöshet.<br /><br />I början när jag själv började skriva och läsa barnlöshetsbloggar så blev jag glad när jag läste om någon som blev gravid, dels för att man visste hur det är att kämpa men också för att det gav hopp om att det kunde fungera. Men samtidigt kände jag, såklart, också ett stygn av avundsjuka. Varför de och inte vi? Dåliga dagar hoppade jag över att läsa bloggar av folk som blivit gravida. Nu är det jag som är där. Den som kanske kan ge någon hopp men som samtidigt är en tagg i hjärtat - varför jag och inte ni?<br /><br />Jag vill uppdatera bloggen med det som händer i min graviditet. Det är ju fortfarande mitt ställe att ventilera både glädjen och det som är jobbigt, och för egen del är det också intressant att kunna gå tillbaks och titta på hur jag tidigare känt, man får jättebra tips från läsare osv. Min graviditet har varit förhållandevis lätt men självklart finns det saker som är jobbiga också. Jag vill skriva om allt detta men har märkt att jag censurerar mig själv mer än jag egentligen skulle vilja. Skriver jag något toklyckligt känns det som att sparka på dem som ligger, klagar jag över något som är jobbigt känner jag mig otacksam över det jag har.<br /><br />Liknande är det när det gäller att kommentera på andra bloggar. Jag följer "mina" bloggar lika mycket som tidigare. Jag glädjs enormt med dem som lyckas men framförallt lider jag och gråter med dem som fortfarande kämpar. Jag vill stötta så mycket jag kan. Men ibland känns det som om jag skulle göra saken värre genom att kommentera. "Vad har du för rätt att försöka peppa mig, lätt för dig att säga som är gravid"... Typ...<br /><br />Ibland är jag också rädd för att skriva för att jag är rädd för min egen skull. Många hjärnspöken från IVF-tiden finns kvar. "Tänk om jag tar ut för mycket i förskott och så går det åt helvete i slutänden". Såna tankar dyker upp då och då fortfarande.<br /><br />Detta är väl bara ytterligare ett bevis på att barnlöshetens värld är allt annat än enkel. Men samtidigt är en kommentar jag fick nyss från en av dem som fortfarande kämpar ytterligare ett bevis på att i den världen bryr man sig och stöttar oavsett vilken fas man befinner sig i.Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-50646178362774134242011-05-23T09:36:00.002+02:002011-05-23T09:51:32.616+02:00Sur och grinigÄr inte alls på humör just nu...<br /><br />Dels börjar det bli irriterande med alla småkrämpor. Händerna är jättesvullna och jag har sån ledvärk att jag knappt kan röra dem alls när jag vaknar på morgonen. Detsamma börjar nu sätta sig på fötterna. Klämda muskeln /nerven protesterar i stort sett konstant numera. Svanskotan är fortfarande inte bra så jag har jättesvårt att sitta och får max sitta en halvtimme i stöten och då endast på lämpliga underlag. Är jättetrött och sover uselt. Det hugger och spänner och värker kring underliv/ljumskar/magen hyfsat ofta.<br /><br />Allt är såklart helt normala gravidkrämpor och jag gillar inte att klaga över dem eftersom jag är så glad att jag är gravid. Men just nu är jag gnällig, det kan inte hjälpas... Det är trist att inte orka och kunna göra saker. Jag hatar att lämpa över så mycket på maken, han gör så mycket här hemma ändå. Jag vill göra massa roligt pyssel och fix inför knoddens ankomst, men det funkar inte när jag är så orörlig.<br /><br />Sen börjar jag bli nervös också inför förlossningen. Inte så att jag är rädd för att det ska göra ont eller så. Men jag blir stressad över att inte veta och inte ha kontroll. Jag gillar att planera och att ha koll på vad som ska hända. Nu sitter man här och vet inte överhuvudtaget när det kommer att hända, vad som kommer att hända och hur det kommer att kännas. Är enormt frustrerande. Dessutom är jag sjukt orolig för att något ska gå fel, att knodden inte ska klara sig eller vara jättesjuk eller liknande. Har totalt ologiska tankar om att det kommer att komma något straff för att vi tagit ut så mycket glädje i förskott.<br /><br />Vill bara att det ska vara dags nu och att vi ska få komma hem med vår underbare lille prins och leva lyckliga tillsammans i alla dagar. Inte för mycket begärt eller?Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-5604243682809937992011-05-16T10:24:00.002+02:002011-05-16T10:33:40.858+02:004 veckor kvar. AJ!Har läst och hört från många att sista månaden av graviditeten längtar man bara till att det ska vara över och att bebisen ska komma, till viss del på grund av alla krämpor man får. I helgen var jag böjd att hålla med.<br /><br />Fick i slutet av förra veckan vansinnigt jävla ont i svanskotan. Kunde inte sitta ner och bara ligga på vissa sätt, uppbullad av kuddar. För att göra det än charmigare hade jag rejäla hostattacker - varje hostning högg som en kniv i kotan. Eftersom jag stod och gick mycket bråkade min klämda nerv/muskel konstant och när jag försökte byta ställning i soffan fick jag magknip som fan. Detta i kombination med svullna värkande händer, svettningsanfall, frustration över att inte kunna göra saker, samt trötthet gjorde att jag var måttligt road av tillvaron.<br /><br />Idag är det betydligt bättre med svanskotan och vips så känns det mest mysigt att var agravid igen trots övriga krämpor. Knodden sprallar runt ordentligt och gör sig märkt flera gånger om dan och jag hoppas att äntligen kunna fixa med lite inredning på hans rum idag efter för många sysslolösa dagar. Har inte lika panikbråttom längre även om jag, såklart, längtar efter hans ankomst!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-32718035894501093942011-05-05T09:04:00.003+02:002011-05-05T09:19:56.788+02:00Tungt och trångtJust nu känns det som om vi slåss en hel del om utrymmet vår lille pojk och jag. När jag sitter ner och inte sträcker helt på mig så trycker magen upp mot bysten och det tar inte många sekunder innan han börjar buffa som attan. Likadant när jag lägger mig på vänster sida - då sätter volterna igång ordentligt. En annan favoritsysselsättning han har är att kicka / slå antingen upp mot min muskel/nerv i kläm eller mot urinblåsan. En busig en, men jag förstår att där börjar bli trångt därinne.<br /><br />Känns riktigt skönt just nu att jag är arbetslös för jag börjar känna mig rejält trött och tung fast jag har hela 6 veckor kvar. Sover jättedåligt, får ont både här och var om jag går mer än korta sträckor, ont när jag sitter mer än en kort stund, ont om jag står länge, är seg och trött och har svårt att andas emellanåt. Ska bli skönt när magen sjunker ner så det lättar på den fronten för det är lite obehagligt ibland - känns som att det är värt att bli kissnödig ännu oftare (är det möjligt?).<br /><br />Får mig en släng av dåligt samvete så fort jag skriver/pratar om dom jobbiga bitarna med att vara gravid. Jag vet ju hur många därute som fortfarande lider och kämpar för att nå hit och jag har ju själv kämpat ett bra tag för att komma hit. Men det är ju klart att det finns bitar som är lite jobbiga med en graviditet, även om man är tacksam över den och gärna tar allt som kommer. Är också medveten om att jag haft en lätt graviditet jämfört med många andra. Men man måste få pipa lite ibland ändå eller?<br /><br />Något som känns riktigt skönt är att han har lagt sig på rätt håll och nästan är fixerad. BM sa på undersökningen för en knapp vecka sedan att han börjat fixera sig (hon sa först att han låg "fixerad" men ändrade sig sen till "ruckbar"). Hon frågade om jag känt ilningar/sting/smärtor ner mot underlivet - tydligen ofta ett tecken på att de fixerar huvudet. Hade inte känt så mycket av det då men de senaste dagarna har det huggit till som fasen så det borde vara något på gång. Skönt för det där med vändningsförsök verkar läskigt.<br /><br />Idag ska vi till IKEA och inhandla lite småsaker som saknas till lille herrn, tex ett skötbord. Vi har letat efter ett begagnat men inte hittat något vi vill ha och eftersom vi ändå tänkt att skaffa ett som är kombinerat med byrå så känns det värt att lägga lite mer pengar på det. Vi har ju faktiskt fått så mycket av det andra vi har.<br /><br />Nu har är det nog dags att sträcka lite på sig - börjar göra rejält ont i klämda muskeln och den lille protesterar mot att bli hoptryckt!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-61936703595916950722011-05-02T09:36:00.004+02:002011-05-02T09:48:12.664+02:00IrritationsmomentHar läst många inlägg på olika bloggar om hur folk verkar ta för givet att det är ok att säga vad som helst om en kvinnas mage, samt klappa och pilla på densamma för att kvinnan är gravid. Jag irriterade mig själv tidigt på att folk tog sig friheten att klappa mig på magen i samband med att de hälsar - det är i min värld ett övertramp. På sistone har det dykt upp ett nytt irritationsmoment.<br /><br />Ja, min mage är större än genomsnittet för den vecka jag är i, det ä rjag medveten om. Men det gör det inte okej att häva ur sig: "Oj vilken mage, är du säker på att det inte är två därinne!" Än värre blir det när, vilket faktiskt har hänt, personen som kläckt ur sig detta insisterar när jag försöker le och säga att "i så fall har den andre gömt sig väl på alla de ultraljud och undersökningar jag gjort". Allvarligt talat, vad ger folk rätt att säga sånt här?<br /><br />Min reaktion beror inte på att jag känner mig ful eller osexig etc i min stora mage. Jag är stolt över min mage, den innehåller ju vår son! Utseendemässigt bryr jag mig inte ett dugg om att jag blivit jättestor, tvärtom tycker jag att min mage är fin, jag har inte gått upp speciellt mycket och allt jag har gått upp sitter just på magen. Men den här typen av kommentarer är så okänsliga. Tänk om jag nu var jätteosäker på min kropp och tyckte det var skitjobbigt att bli större? Eller om det fanns andra problem kring graviditeten och magen? Det skulle ju knappast underlättas av såna ord. Och är det ok för mig att säga till nån annan: "Hoppsan vad din rumpa har växt, det måste vara en och annan glass där".<br /><br />Egentligen är detta kanske ingen jättegrej, jag vet ju att folk som säger sånt här inte menar något illa. Önskar bara att folk kunde tänka sig för ibland innan de öppnar munnen...Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-21703129920946715392011-04-21T09:44:00.003+02:002011-04-21T09:52:53.867+02:00Den store gossen mår bra!Vi var på andra ordinarie ultraljudet igår. Allt såg bra ut. Det var svårare att se ordentligt nu på andra tyckte jag, första gångerna hon visade ansiktet låg jag som ett levande frågetecken. Men sen fick vi ordning på det. Mätningarna visade att det troligtvis finns en anledning till att jag är stor om magen (även om måtte normaliserats något). Fortsätter han att växa i den här takten så blir det en riktigt stor pojk! I och med att vi låg så högt över "standardmått" fick vi erbjudande att delta i en undersökning där man gör fler ultraljud i 3D. Det är en del i en forskning kring om 2D eller 3D ger bäst resultat när det gäller att förutsäga bebisens vikt. Vi sa ja, dels känns det bra att kunna bidra till forskning - de kommer ju ingen vart om ingen ställer upp, och dels så är det mysigt att få se den lille ännu fler gånger. Med 3D UL får man ju dessutom ännu tydligare bilder av bebisen. vi fick med oss ett par bilder av ansiktet igår (eller ja, halva ansiktet, han gömde delar av huvet) och jag håller på att sprängas av kärlek när jag tittar på bilderna, kan inte sluta titta på dem!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-71109484451846654112011-04-17T12:03:00.003+02:002011-04-17T12:16:59.479+02:00Förväntansfull och oroligMindre än två månader kvar till BF nu! Datumet är satt till 14/6. Jag har en känsla av att knoddis kommer att komma lite för tidigt, maken tror att det drar över tiden till midsommar. Vi får väl se vems magkänsla som stämmer. Ska man gå på vem som har mest mage att ha känsla i så bör jag ha övertaget. :-) Är så förväntansfull och varje gång jag ser en bild på en bebis längtar jag så det pirrar i hela kroppen på mig! var på andra föräldrakursen för ett tag sedan och när vi kollade på amningsfilmen satt jag bar aoch mös. (Jodå, jag inser att det inte alltid funkar lätt och smidigt med amning men jag längtar ändå som en tok.) Samtidigt har det de senaste dagarna krupit en läskig oro i kroppen på mig. Jag kommer titt som tätt att tänka på allt som kan gå fel. Att något händer bebissen innan BF, att något händer under förlossningen så han inte klarar sig, att det visar sig att han är jättesjuk, att han drabbas av plötslig spädbarnsdöd... Jag försöker slå bort tankarna så fort de kommer men det är inte alltid lätt. Men jag antar att det är naturligt att oroa sig en del. Magen växer verkligen så det knakar och jag undrar hela tiden hur den ska kunna fortsätta växa så i nästan 8 veckor till. Kommer jag ens att kunna gå upprätt då? :-S Mår fortfarande bra, även om det börjar kännas rejält tungt nu och man blir lättare sliten. Jag flåsar som en maratonlöpare efter målgång varje gång jag gör något ansträngande, det småvärker i underlivet, värken på ovansidan av magen tilltar, efter långa promenader gör det ont både här och där och jag blir fort trött. Magen har strulat en del trots att jag äter bra och äter extra fibrer och dricker mycket. Så efter den senaste förstoppningen gav jag upp, gick till Apoteket och fick en kur som ska vara ofarlig även under graviditet - den verkar hjälpa så sakteliga. Men allt ovanstående är rätt lätt att leva med. En kick inne från magen eller en titt in i det som ska bli barnkammare som vi nu börjat förbereda så smått uppväger det mesta! I veckan är det dags för besök hos BM och sen ett par dagar senare UL. Ska bli så spännande att få se den lille ordentligt igen och kanske också få lite info om hur stor han beräknas bli.Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-6478763630722180862011-04-06T10:28:00.002+02:002011-04-06T10:36:17.864+02:00Rund och trött men lycklig!Ojojoj vad det börjar märkas av att det finns en knodd därinne. Magen har blivit riktigt stor, jag blir otroligt lätt anfådd och har svårt att andas om jag ligger på rygg. Sover dåligt vilket leder till att jag är småtrött mest hela tiden. Är riktigt klumpig när jag tex ska resa mig eller byta sida när jag ligger. Har rätt så ont hela tiden av mitt myom/klämd nerv eller vad det nu är. Får ordentligt ont ner mot underlivet om jag går det minsta för fort eller försöker ta stora steg. Lite tendenser till urinläckage och springer på toa stup i kvarten. Och trots allt detta så är tillvaron så himla härlig! Detta är ju fisar i rymden (just det, massor av gaser i magen har jag också) jämfört med vad jag kommer att få ut av det! Nu börjar det verkligen närma sig och jag längtar så efter vår lilla knodd! I helgen var vi på en liten resa och stannade då också till ett par timmar i Ullared och köpte på oss en del basgrejer till vår lille pojk. lite saker till spjälsängen, tvättlappar, våtservetter, lite kläder etc. Så himla mysigt att få skaffa saker till oss, till vår familj, till vår lille son! Har fortfarande svårt att förstå att det är sant ibland. Men så tittar jag ner på min tjocka mage som får sig en rejäl spark från insidan och inser: Jo det är faktiskt sant! underbartAv längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-14785252932711801562011-03-29T14:05:00.005+02:002011-03-29T14:13:15.269+02:00Hjärtljud = mysFick låna en Doppler av en släkting så nu kan vi lyssna på knoddis hjärta här hemma! Tänkte försöka att <strong>inte </strong>fastna för mycket i det. Men kan vara mysigt då och då. Tänkte också att det kunde vara kul för mina föräldrar att få lyssna. Sen kan det ju vara skönt om det är så att han får för sig att krypa in o gömma benen nånstans igen - då kan man ju själv kolla av hjärtljuden och (kanske) slippa drabbas av panik. <span style="color:#ffffff;">.</span> Magen växer fortfarande så det knakar - ligger en bra bit över "normalt" mått men allt verkar ändå stå rätt till. Eventuellt kommer jag att få ett tidigare andra ultraljud för att kolla läget. Men mamma hade också höga SF mått både med mig och min bror utan att vi föddes i nån elefantstorlek så jag är inte så orolig. Har värk på ovansidan av magen på ena sidan och emellanåt även på motsvarande ställe på ryggen. På framsidan är den relativt konstant men eskalerar rejält när jag gjort någon monoton rörelse. De har kollat så att det inte är lever eller galla vilket ju är skönt att utesluta. Troligtvis är det antingen mitt myom som spökar och börjar komma i vägen eller så är det en muskel eller nerv som kommer i kläm när magen växer. Inget att göra något åt med andra ord, men det är ju inte heller något som inte går att hantera. <span style="color:#ffffff;">.</span> Vi var på första föräldrakursen igår kväll - nu börjar det kännas att det närmar sig! Härligt!Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3145422063517040909.post-58121369201472292522011-03-17T20:12:00.003+01:002011-03-18T09:59:40.095+01:00Inte så mycket nytt...... händer just nu.<br /><br />Maken är hemma, sjukskriven ett tag till. Jag har slutat mitt jobb så jag är också hemma heltid just nu. Efter att lång tid ha setts väldigt lite på grund av allt mitt kvällsjobb så är det väldigt mysigt att få mycket tid tillsammans.<br /><br />Finns mycket att pyssla med här hemma, saker som skjutits på framtiden, ni vet sånt där som "man ska göra nån dag när det finns tid". Får väl se hur mycket som blir gjort nu, det finns ju så mycket roliga saker man vill göra också: Sticka kläder till knodden (och handarbeta över huvud taget), sylta o safta, vara social med kompisar, mysa med maken. Sen måste jag ta tag i en massa grejer kring A-kassa och föräldrapenning också så snart som möjligt.<br /><br />Med lillen i magen verkar läget vara bra. Han sparkar och lever om, framför allt på kvällar, nätter och tidig morgon, men ibland även på dagen. Magen växer (förhoppningsvis dock inom "gränserna"), vi har fått tid för vårt nästa ultraljud och nästa vecka är det dags för glukosbelastning.<br /><br />Är verkligen så lycklig och tacksam över att vara gravid! Har hittat en artikelserie på <a href="http://www.sydsvenskan.se/">http://www.sydsvenskan.se/</a> om barnlöshet och det har såklart triggat igång en massa tankar och minnen som är allt annat än positiva. Men dagens artikel gjorde mig lite irriterad, <a href="http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1414240/Skaningar-ska-formas-bli-foraldrar-tidigare.html">den</a> handlade om att vi nu för tiden väntar för länge innan vi "skaffar" barn. När man läser den får man känslan av att alla bara väntar med att börja försöka, att det är för att hinna med nöjen, karriär etc, det är helt frivilligt. Men riktigt så enkelt är det ju inte alltid... För egen del började jag längta efter barn väldigt tidigt och hade jag träffat mannen i mitt liv vid 25 års ålder så hade jag gärna startat försöken mot att få familj redan då. Men nu blev det inte så, efter en del sorger och bedrövelser träffade jag min man först vid dryga 34 och då är det ju svårt att försöka få barn tidigt...Av längtan till dighttp://www.blogger.com/profile/16669203295417763703noreply@blogger.com2