Så var långhelgen slut. Den långhelg som skulle vara så härlig och så mysig men som istället bara blev ett enda långt helvete och lidande. Det är måndag morgon, jag ska jobba ikväll och det är dags att försöka fungera i vardagen igen. Jag vet inte om jag kommer att orka men jag måste försöka i alla fall. Jag tror inte det blir bättre av att gå hemma och tänka och grubbla dygnet runt. (Sambon jobbar på dagarna så vi kommer inte att ses mycket).
Var hos psykologen idag. Har, ovanpå hela barnlöshetsproceduren, också under ganska lång tid haft stora problem på jobbet vilket under vintern/våren ledde till att jag var sjukskriven för att jag visade tecken på depression. Fick efter ganska lång tids väntan börja gå hos en psykolog på den lokala vårdcentralen. Det känns ganska bra, även om jag nånstans önskar att hon vore lite mer handlingskraftig - hon är lite mjäkig för min smak. Men det är väldigt skönt och nyttigt att få ventlira sina tankar och problem med någon som inte har några förutfattade meningar om en, någon man inte har en relation till, någon som har betalt för att lyssna!
Tiden idag var bokad sedan ganska länge men visade ju sig nu ganska vältajmad. Vi pratade kring vad man skulle kunna göra för att få väntetiden till nästa IVF att gå lättare. För min o sambons del så handlar det nog lite om att försöka hitta tillbaks till ett normalt samliv. För mig har lusten försvunnit helt, under så lång tid har sex varit schemalagt och till största delen handlar om produktion, inte lust. Vi pratade om att vi eventuellt kommer att börja titta på proceduren kring adoption, parallellt med IVF försöken och de tankar och känslor som kommer upp i samband med detta. Vad ska vi prata med läkarna om? Hur ska man våga hoppas igen? Osv osv osv.
Skriver kanske mer om samtalet längre fram, om jag kommer på att där är saker hon sa som kanske kan vara till hjälp för andra...
Hoppas få tid att prata med läkaren snart så vi kanske kan få svar i alla fall på något av alla våra VARFÖR?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar