Efter jul körde vi igång med vad som skulle bli ett nytt försök med insemination. När vi kom till ett av ultraljuden så konstaterade läkaren att där var en himla massa äggblåsor, vilket ju inte är det man vill vid insemination, då ska där helst vara en eller två. En variant när detta händer är att plocka bort "överflödiga" äggblåsor och behålla bara en eller två. Det andra alternativet var att övergå till IVF mitt i behandlingen och vi blev erbjudna att göra just detta.
Vi blev alldeles överlyckliga, det enda vi tänkte på var hur mycket chanserna ökade i och med en IVF. Vi hade inte en tanke på att en konverterad IVF inte var samma sak som en där man går igenom hela behandlingen.
Äggplockningen gav 7 ägg, vi gick hem och väntade på resultatet av befruktningen, proppfulla av förväntan. Dagen efter fick vi veta att ett ägg var befruktat och ett till var på gång. Vi skulle ringa dagen efter för att få veta när det var aktuellt med återföring av ägget. Här kom problemet med att vi faktiskt inte hunnit få veta så mcyket om IVF. Vi tog för givet att det i detta läget bara fanns ett när, vi hade ingen aning om att det kunde röra sig om ett om...
Chocken och smärtan när jag ringde nästa dag och fick veta att inga ägg utvecklats som de skulle och att det alltså inte fanns något ägg att sätta tillbaks går inte att beskriva. Det var en enorm smäll, jag kände mig tom, lurad och hopplöst förtvivlad. Det kändes nästan lika jävligt som efter missfallet och både jag och sambon grät floder.
Som kronan på verket drabbades jag sen av överstimulering, fick jävulskt ont i magen, kräktes, hade vätskesamlingar i buken och saltbrist. Men när jag åkte in och kollades för detta på kliniken var läkarna och sköterskorna verkligen jättebra! Läkaren satte av dubbel tid för att verkligen hinna gå igenom allt kring IVF med mig, jag fick veta att sannolikt var en anledning till det dåliga resultatet att vi inte gått igenom en full behandling utan hoppat på mitt i. Det finns alltså inget som säger att vi inte ska lyckas bättre nästa gång. Det var också en lättnad att få veta att detta försök inte skulle räknas av våra tre fria försök.
Så, here we go, efter en dryg månads paus, är vi nu igång med vår första hela IVF-behandling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar