Denna förbannade väntan!

Nu har vi varit igång med vår första riktiga IVF, vilket såklart känns jättebra, men det är också en påfrestande tid.

Barnlöshetsutredningar och behandlingar innebär en massa väldigt jobbig väntan, och har man inte levt i den här världen tror jag inte man kan förstå hur jobbigt det är. Först går man igenom ett helvete när man försöker blir gravid på egen hand. Varje månad väntar man desperat på det där plusset som inte kommer. När det gått "tillräckligt" lång tid ställer man sig i kö till utredning, vilket på de flesta orter i landet innebär en ganska lång väntetid.

När man sen kommit fram till vilken behandling som ska göras så är det såklart lång kötid och väntan även för detta. Man skulle ju då kunna tro att det enbart är lättnadskänslor när man väl kommer fram till tiden då man får starta behandlingarna. Man märker det på folk som står utanför, de tycker att man bara borde vara glad.

Men även om man såklart är glad och lättad att få hjälp så är det ingen dans på rosor att gå igenom en behandling. Man (eller i alla fall jag) känner sig konstant stressad och frustrerad. Besvikelsen när en behandling misslyckas är enorm, man vill bara kasta sig in i nästa behandling, vilket man såklart inte får. Även i normala fall måste man vänta en mens mellan behandlingarna och ovanpå det finns det en massa helger då klinikerna stänger som gör att man inte får starta när man vill.

För oss blev det extra lång väntan denna gången trots att det inte fanns helgdagar eller annat som störde. Min mens, som ju skulle vara startskottet på denna behandling var inte en, inte två utan elva dagar sen. Det kändes som en hel evighet!

Eftersom jag blev överstimulerad senast så startade man hormonstimuleringen på en låg nivå och jag fick göra täta kontroller. Såklart har mina äggblåsor inte alls reagerat som man hoppats och manhar steg för steg fått höja hormonnivån. Så i lördags fick vi äntligen satt ett datum för äggplockningen, det är dags imorgon onsdag.

Så långa ha nog aldrig 4 dagar varit... Nu är det mindre än ett dygn kvar och timmarna segar sig fram....