Direkt efter ett misslyckat IVF försök eller ett missfall så kan man ibland luras att tro att det finns folk omkring en som förstår. Några få kan faktiskt säga saker som inte gör ont i hjärtat och som man kan ta till sig.
Men när det gått en tid, och egentligen inte särskilt lång tid, så förväntas man vara ganska ok igen. När man får frågan: "Hur är läget?" så förväntas man svara "det är bra", eller "det är okej" eller åtminstone "det är bättre".
Det är få som verkligen förstår att som ofrivilligt barnlös mår man sällan eller aldrig mår helt hundraprocentigt bra. Sorgen finns där konstant i tillvaron som en tagg i hjärtat. Det är få som inser hur mycket småbarn, barnvagnar och gravida magar det finns runt omkring oss i vardagen och hur det skär i kroppen att se dem. Det är få som förstår att man kan bli gråtfärdig av att ett barn tyr sig till en för man vet att de snart lämnar en för sin mamma.
Jag älskar mina vänner och min familj men jag känner mig ändå så ensam i detta och jag önskar verkligen att de kunde förstå.
Hej,
SvaraRaderadet är nog första gången jag är här och smyger okring. Men jag vill bara bekräfta dig i dina tankar. Det ÄR svårt för någon som inte delar våra erfarenheter som ofrivilligt barnlös, att förstå att man aldrig mår riktigt bra. Det är ingen som kan förstå vilken press och vilken panik det är att leva ett liv utan facit om det blir några barn eller inte. Det enda du kan göra är att vara ärlig mot dina vänner och din familj om HUR du känner ... de som vill förstå försöker och accepterar och de som inte accepterar eller försöker förstå försvinner med tiden. Tyvärr är det väl så att en del vänner försvinner ..... men det gör ofta inte så mycket för hellre få som vill förstå än många som bara Tar energi.
Lycka till Kram Maria :-)
Nä, det är nog inte lätt att stå bredvid och verkligen förstå det som vi går igenom, varje dag, varje minut. I deras värld har de lämnat den tråkiga informationen om att vi inte blev gravida, de har gått vidare, vi står kvar på samma trappsteg. Vi kanske till och med gått ett steg ned. Det man bör vara medveten om är att om de inte själv varit i den situation som man är i så kan man inte förvänta sig att de vet hur det är/hur det känns/hur man mår.
SvaraRaderaMin man brukar svara "Det är som vanligt" på frågan om hur läget är. Det är ett öppet svar som får tolkas hur de vill, men det är aldrig någon som frågar vad som menas. Jag önskar också att det fanns någon i min närhet som verkligen förstår...
Kram på dig//Kix
Tack för era kommentarer. Jag förstår i och för sig att de inte förstår (hur rörigt lät det?), det hade jag nog inte gjort innan jag hamnade i den här sitsen. Tror inte att folk utanför förstår att det är en sorg det rör sig om. Det räknas liksom inte på samma sätt som sorgen över ett missfall eller annan sorg. Det är nog ännu svårare för männen att få förståelse i dessa fall. Jag försöker vara ärlig med hur jag känner. Men man märker att vissa tycker det är konstigt att man "fortfarande" är ledsen och nedstämd.
SvaraRaderaSkönt att i alla fall ha er bloggare att vända sig till!
Hej!
SvaraRaderaJag tror också, och märker, att det är svårt att förstå när man inte sitter i samma sits själv. Jag förstår hur du känner dig, vi har också försökt länge..Det är som du skrev, sorgen finsn där som en tagg i hjärtat, men kan vara glad på ytan, men under där finns den hela tiden, mer eller mindre. Den är konstant och det är väl det som är jobbigt..det är ingenting som "går över" (ja kanske den dan man blir gravid/adopterar eller orkar gå vidare..?)
Kram och lycka till på nästa försök, håller tummarna!!