Välbehövlig partykväll!

Igår kväll var vi bjudna på födelsedagsfest. Mitt numera hyfsat asociala IVF-jag hade ingen som helst lust, var supergrinig innan och kände för att ställa mig och ropa som ett litet barn: Jag vill inte, jag vill inte, jag VILL INTE!!!! Men så kan man ju inte göra som 38-åring så det var bara att klä på sig finkläderna, le så mycket som möjligt och ge sig iväg till festen.

Jag bestämde mig redan från början att vara väldigt försiktig med alkoholen - i den sinnerssämning jag befann mig så slår det lätt slint annars.

Bordsplaceringen för min del var kanon. Folket som var på festen träffar vi ett par gånger per år på diverse olika fester men det är ändp inte folk vi känner. Jag satt dock bredvid en av de få jag känner, och vi kom snabbt igång tillsammans med övriga 5 på vårt bord. Det blev faktiskt till slut så att mer och mer folk drogs till vårt bord efter middagen för det var liksom där det hände något. Jag slappnade av, struntade i all skit som finns i mitt liv just nu och var mitt gamla jag. Maken hade inte lika rolig placering men efter middan minglades det friskt så då kom han också igång. Under en kort stund var det på väg att gå fel - en ganska påträngande kvinna frågade oss (när hon hörde att vi gift oss) om vi inte funderar på att skaffa barn. Men hon märkte väl rätt direkt att vi inte var sugna på att prata om det och berättade då att hennes syster går igenom IVF och att en bekant till henne åkt iväg utomlands för att få barn genom äggdonation. Visst är jag öppen med vår IVF mm men inte för folk jag inte ens känner - dessutom hade jag ingen lust att prata om det eftersom jag var på så gott humör!

Såsmåningom började dansen. Det var rätt trögt att få igång folk men jag var uppe nästan hela tiden! De spelade så bra musik- blandad kompott - och jag kände hur all dålig energi liksom rann avmig (kanske i svettdropparna?) när jag dansade. Det var så härligt att bara vara och bara ha kul! Att vara "X", inte "IVF-X" för en kväll! MEn det allra roligaste var att efter en stund kom även maken upp och började dansa och även han släppte loss. Flera av dem som var där sa att de aldrig sett honom så "på G" och jag fick svara att det har knappt jag heller! Det var så härligt att dansa, titta varandra i ögonen och se glädje! Det var sååå länge sedan men väldigt välbehövligt.