En liten vit blinkande prick mitt i en grå böna...

... så såg det ut, hjärtat på vår lilla knoddis! Så fantastiskt det var.

Vi fick vänta nästan 20 minuter efter utsatt tid och jag trodde att jag skulle explodera så nervösjag var. Sen visade det sig att det inte var någon av de läkare vi haft innan vilket av någon anledning gjorde mig ännu mer nervös.

Han frågade oss lite kring varför vi var där, han log lite åt att vi inte vågade tro på graviditeten. "Har du inte haft några symptom?" frågade han och jag svarade att jag mått lite illa och varit väldigt trött. Han påbörjade undersökningen, jag var livrädd, vi såg något som såg ut som en böna på skärmen och han sa: "Ja, där ser vi den" och fortsatte "Det är alltså inte hösttrötthet du har" och log. Han visade sedan på skärmen att hjärtat slog snabbt och bra, han mätte knoddisen för att se att denvar så stor som den borde och det var den.

Glömde jag att nämna att jag började gråta direkt när han sa: "Ja, där ser vi den".

Nu ska vi bara vara glada och njuta av det här maken och jag. Längtar så tills han kommer hem!