BF idag...

... och ingen bebis i sikte. Kändes ändå lite bättre igår än det gjort tidigare. Inte fullt så frustrerad och rastlös av någon anledning och inte fullt lika orkeslös.

När jag skulle försöka sova fick jag rejält ont ner mot underlivet och ljumskar, som rejäl mensvärk. Då trodde jag att det kanske var värkar på gång. Det höll i sig rätt länge men släppte såsmåningom och det har inte kommit tillbaks på samma sätt igen.

Har väl insett nu att det inte är lönt att bli frustrerad och upprörd, det är bara att låta knodden bestämma... Imorgon, om inget hänt då, är det dags för ännu ett UL i undersökningen och eventuellt, beroende på hans storlek, även ett läkarbesök. Vi får väl se om den lille busen är sugen på att bli mätt och fotograferad igen eller om han kommer ut innan dess.

Store killen!

Jodå, vår store kille fortsätter att följa sin kurva vilket innebär att de idag beräknat att hans vikt nu är dryga 4,1 kg... Med en knapp vecka kvar till BF så kommer den ju troligtvis att gå upp ytterligare om han inte kommer tidigt. Fick tid för ytterligare en koll om en vecka (dagen efter BF så jag hoppas inte behöva använda den). Ligger han då runt 30% över "normalvikt" så kommer jag att få träffa en läkare för en kontroll för att se om det ska låta graviditeten gå över tiden och i så fall hur länge. Men vi fortsätter kampanj övertalning med knodden om att han ska komma ut så snart som möjligt. Man längtar ju ihjäl sig! :-)

Väntan

Idag är det en vecka kvar till BF. Hoppas på att han ska vilja komma ut tidigare men har inte haft några känningar alls som tyder på det än så länge. Han trivs väl med att böka runt som en galning därinne det lilla livet. Mina händer, fötter och kropp i allmänhet mår dock knappast bättre i värmen vi haft nu, dessutom längtar jag som en tok, så jag försöker övertala honom om att komma ut till oss så snart som möjligt.

Imorgon är det både besök hos BM och tid för UL. Jag bestämde mig för att köra vidare i studien trots strulet förra veckan. Inte för deras skull men av rent egoistiska skäl. Skulle jag hoppat av skulle jag ändå gjort ytterligare någon undersökning i och med hans storlek och det på samma ställe som jag nu ska till. Så det kändes enklare att köra vidare på den tid jag fick. Håll tummarna för att han inte dragit iväg enormt i vikt utan följer sin kurva.

Den store gossen mår bra!

Vi var på andra ordinarie ultraljudet igår. Allt såg bra ut. Det var svårare att se ordentligt nu på andra tyckte jag, första gångerna hon visade ansiktet låg jag som ett levande frågetecken. Men sen fick vi ordning på det. Mätningarna visade att det troligtvis finns en anledning till att jag är stor om magen (även om måtte normaliserats något). Fortsätter han att växa i den här takten så blir det en riktigt stor pojk! I och med att vi låg så högt över "standardmått" fick vi erbjudande att delta i en undersökning där man gör fler ultraljud i 3D. Det är en del i en forskning kring om 2D eller 3D ger bäst resultat när det gäller att förutsäga bebisens vikt. Vi sa ja, dels känns det bra att kunna bidra till forskning - de kommer ju ingen vart om ingen ställer upp, och dels så är det mysigt att få se den lille ännu fler gånger. Med 3D UL får man ju dessutom ännu tydligare bilder av bebisen. vi fick med oss ett par bilder av ansiktet igår (eller ja, halva ansiktet, han gömde delar av huvet) och jag håller på att sprängas av kärlek när jag tittar på bilderna, kan inte sluta titta på dem!

En livlig krabat...

... är det jag har därinne! Barnmorskan satt och skrattade emellanåt. Hela tiden när hon skulle ta något mått eller ta en stillbild för att kolla någon så kom det en plötslig rörelse eller ett par små underbara händer i vägen. Han, för det är en pojke, kommer definitivt inte att bli fotomodell. :-) Det var verkligen helt fantastiskt att se allt. Det är ofattbart hur långt man kommit med utvecklingen av ultraljud. Att på en sån liten krabat kunna mäta näsben, se njurar, hjärtkammare osv. Fantastiskt!

Men allra mest fantastiskt är att vår lille krabat verkar må hur bra som helst! När jag väl känner rörelser lär jag få mer än min beskärda del om han fortsätter som han gjorde idag på ultraljudet.

Det myom jag har låg inte på något sätt i vägen och lär inte orsaka något problem. Möjligtvis lite smärta i slutet av graviditeten.

Tidigt UL bokat

Eftersom jag och min man har så svårt att ta till oss att vi är gravida och vi är så himla oroliga och rädda frågade vi om vi kunde få ett tidigt UL. Det är tydligen svårt att få tid på sjukhuset som vi kommer att tillhöra så barnmorskan föreslog att vi skulle ringa RMC och testa. Och som vanligt på vår underbara klinik var det inga problem. "Kom ni hit på fredag så vi får lugna ner er" sa sköterskan.

Så på fredag förmiddag är det dags. Jag kommer försöka ta ledigt hela dagen - jag vågar helt enkelt inte lita på att vi kommer att få positivt besked och blir det negativt så kommer jag inte att klara av att gå och jobba efteråt. Men förhoppningsvis kommer vi att få höra ett litet hjärta slå och gå därifrån med ett gigantiskt leende på läpparna.