Semester!!!

Herrejisses så skönt det ska bli med semester. Har nog aldrig sett fram emot semestern så här mycket. Även om vädret skulle bli kasst och vi inte kan åka på någon solsemester på grund av IVF:en så kan jag köpa det. Bara jag får slappna av, pyssla, umgås med sambon (snart maken) och vänner så är jag nöjd. Fast lägger ju gärna till en lyckad IVF behandling, annarsblir det en väl deppig semester.

Fick idag sova ut rejält och väcktes av sambon som bakat scones! Värre kan man ha det. :-)

Semester hägrar...

Jisses så skönt det ska bli! Det har varit en galet stressig sommar - nedskärningarna som gjorts hos oss är fullkomligt sinnessjuka, vi har inte varit ens i närheten av att ha tillräckligt med personal.

Jag kan inte fatta att jag ska slippa vara där på fyra hela veckor! Det ska också bli väldigt skönt att inte behöva krångla med jobb när man ska på undersökningar och behandlingar.

Sen händer det ju något riktigt kul i början på semestern också - vi ska gifta oss! Bara en vecka kvar nu. Kan inte riktigt fatta det ännu.

Blåmärken...

...är reultatet av Menopursprutorna idag och igår. Vågar man hoppas på att jobbighetsfaktorn och chansen att lyckas hänger ihop? I så fall borde ju chanserna vara betydligt större nu med Menopur än tidigare med Gonal-F. :-)


Fortfarande lika trött...


Fredag dags för blodprov.

Första hormonsprutan är tagen

Så var första Menopurinjektionen avklarad. Att bryta av toppen på vätskeflaskan var inte alls så meckigt som jag trodde - mycket lättare än på Pregnylen. Det var lite klurigt att få upp all vätskan i sprutan men det gick bra till slut.

Sötaste goe sambon väntade uppe på mig för att jag skulle slippa ta första omgången själv. Han har börjat jobba igen efter sjukskrivningen och när jag jobbar kväll kommer jag hem så sent att han gått och lagt sig för att han ska upp så tidigt. Men idag stannade han uppe fast han är så himla kvällstrött. Min älskling!

Hoppas det stämmer att nedreglerings-biverkningarna försvinner när man får i sig hormonerna igen. Jag är trött på att vara trött. :)

Ensam hemma

Jag älskar verkligen min sambo. Tycker det är supermysigt att vara med honom och vi trivs verkligen här hemma i vårt hus.

Men jag har också ett stort behov av att få vara ensam hemma ibland. Normalt sett så har jag nån timme hemma själv innan sambon kommer hem när jag jobbar dagtid och flera timmar på förmiddan när jag jobbar kvällstid.

Men nu har sambon varit sjukskriven i en dryg månad, stackarn.Han har klättrat på väggarna och självklart har jag tyckt synd om honom. Men det har kliat även i min kropp under den här tiden - jag har i stort sett inte varit ensam på hela tiden vilket emellanåt kunnat göra mig tokig... Fast jag har försökt att inte visa det.

Nu är sambon på herrmiddag och jag har hela huset för mig själv. Och ja, det är jätteskönt! Att bara kunna lulla runt och bara vara. Det här kanske låter konstigt men det är jätteskönt att slippa prata med någon. I mitt jobb pratar jag och ger service hela dagarna. När jag då kommer hem längtar jag riktigt efter att inte behöva prata med någon eller vara trevlig ett tag. Sommaren har dessutom varit superstressig så behovet har varit ännu större. Men sambon som gått själv hemma har ju däremot längtat efter någon att prata med...

Så det här är några goa timmar. Men det roliga är att jag vet ju att när klockan börjar bli mycket så kommer jag att längta efter att han ska komma hem! :-)

Aj löv jo!

Ropat hej för tidigt?

I början med nedregleringssprutorna tyckte jag att det gick väldigt mycket lättare än jag trodde. Visserligen har jag varit sinnessjukt trött sedan jag började med dem, men det kändes ändå som en "piece of cake" jämfört med vad jag väntat mig. Men så för sen nån dag sedan började jag känna en smygande huvudvärk. Igår kväll fick jag riktig huvudvärk och sen idag... Vid lunchtid på jobb kunde jga inte koncentrera mig, hade så ont i huvet att jag knappt visste vad jag hette. Verkar som om biverkningarna blir kraftigare - hoppas på att det lägger sig igen när jag börjar med hormonerna på måndag.

Ny sort där med, Menopur. Gillar inte att behöva krångla med att bryta av spetsar på glasflaskor och blanda pulver och vätskor, men... Om det nu kan finnas en mikroskopisk chans att det blir bättre resultat med en ny sorts hormoner så är det ju värt det tusen gånger om.

Var och hälsade på kompisen med nyfödd bebis igår... Usch så avundsjuk jag blev... Kändes i hela kroppen när jag höll det lilla livet att det är ju det här jag finns till för - min mening med livet är att bli mamma...

Humöret börjar också svänga lite mer. Inte så farligt än men är väldigt lättirriterad och instabil. Igår gjorde det ont när jag tog sprutan, fick inte in den på första sticket och det började blöda. Då började jag gråta... Inte för att det gjorde vansinnigt ont på något sätt men jag blev bara så jävla trött på hela situationen.

Snälla, snälla låt det vara vår tur denna gången så jag slipper bli totalt kocko i huvet!

Planen lagd

Så var kliniken öppen igen efter sommarstängt och efter en lååång telefonkö så fick vi tag på sköterskan. Ska köra på med Suprefacten nu till måndag då jag ska börja med Menopur. På fredag är det dags för blodprov och sen måndan efter så ska vi in för ett första VUL. Bra att det snart börjar "på riktigt" för jag börjar bli otålig och nervös.