Har kommit hem från ett par sköna dagars semester med min älskade sambo. Inledningsvis såg resan inte alls lovande ut (försenat flyg, dyr taxiresa, oskön säng) men sen hade vi det riktigt, riktigt mysigt.
Visst finns barnlöshetstankarna där i bakgrunden, det gör det konstant, 24 timmar per dygn. Men vi kom i alla fall närmare våra gladare mer sorglösa jag, närmare det vi hade när vi träffades. Vi har lyckats hålla vårt förhållande bra, även genom de jobbiga processerna, men det går ju inte att komma ifrån att vardagen till stor del kretsar kring barnfrågan.
Jag är så lycklig att jag ska gifta mig med denne underbare man! Vi berättade för mina föräldrar idag - mamma började storgråta av lycka och pappa var överlycklig och stolt som en tupp. Nu vill jag bara att papperna ska komma så vi kan planera. Imorgon ska vi gå och börja småkika på ringar.
Mitt i detta väntar jag på att mensen ska komma. Försenad, vilket jag inte direkt är förvånad över med tanke på att min cykel blir knäpp av behandlingarna. Nu tycker jag att den lika gärna kan bli RIKTIGT sen då så att vi kan börja nedregleringen redan på denna cykeln.
Tack för ditt stöd. Jag är glad att läsa att ni kom iväg på resan och att din önskan om att ni skulle få ha det bra ett par dagar faktiskt verkar ha infriats. Det där med mens är bara ett j-la aber, man blir aldrig nöjd med den. Den kommer när man inte vill, men ibland vill man ha den, men då är den försenad eller strejkar.
SvaraRaderaKram Kix