Just nu håller vi på att ta tag i förberedelser till adoption. Lika bra att ta tag i det så snart som möjligt så det inte blir för sent, dessutom är det ju bra tat passa på nu när det ändå är paus i behandlingarna och man inte är fullproppad av hormoner.
Vi har skickat efter papper från de olika adoptionsbyåerna för att välja vilken/vilka betala in medlems-/köavgift till. Inte alls enkelt... Mycket att fundera över och ta ställning till. Ett par har vi kunnat välja bort ganska så direkt men vi har inte bestämt oss ännu.
Sen har vi bestämt oss för att gifta oss så snart vi kan - papperna för hindersprövning skickade in idag. Det har tagit emot lite. Inte för att jag inte vill gifta mig med min älskade sambo, för det vill jag av hela mitt hjärta. Men jag har drömt så länge om mitt bröllop att det känns lite som ett misslyckande att behöva stressa till Rådhuset. Men jag har landat lite och insett att det ju inte behöver vara "istället". Vi kommer att gifta oss borgeligt nu, så fort papperna är klara. Men vårt riktiga bröllop, det där som jag (och sambon) drömt om med alla nära och kära på plats, vackra kläder, god mat och stor fest, det kommer vi att ha längre fram, när att lugnat ner sig och löst sig.
Just nu känner jag mig faktiskt ganska stark och laddad!
Bra att ni har börjat ta itu med adoptionsprocessen, allt tar ju som sagt tid.... och det är ju bra att vara förberedd utifall det behövs!
SvaraRaderaVisst är det så Kix. Sen känns det också bra att kunna GÖRA något i och med att man ärså pass hjälplös i IVF processen.
SvaraRaderaHej... Förrförraa våren friade min man till mig, vi är också ofrivilligt barnlösa och vi stod i valet och kvalet att rusa och gifta oss eller vänta och samla kötid till adoption.
SvaraRaderaJag ville inte att barnlösheten skulle styra över min nästviktigaste dag - så vi väntade 1 år med att gifta oss, planerade noga och fick varandra i en glänta med alla vänner och släktingar samlade!
Det var värt alla våndor och nu firar vi snart 1-årig bröllopsdag - kanske samtidigt får vi vårt medgivande på posten och kan dra igång adoptionsprocessen på allvar! Jag är 37 år idag och bloggar om den långsamma väntan på vårt lilla barn på litenlangtan.bloggplatsen.se - jag hoppas att ditt bröllop blir precis som du vill ha det - trots att du vill adoptera och skynda på processen... :-D
Varm kram