Läkarbesök avklarat, omstart i augusti

Så var läkarbesöket som vi väntat så himla länge på (känns det som) avklarat.

Först skrämde han mig vår läkare. Han tittade allvarligt på oss och frågade, efter att ha gått igenom våra två totalmisslyckade försök: "Hur känner ni, vill ni fortsätta försöka?" Jag blev för en stund helt knäckt och tänkte, jaha, han säger alltså att vi lika gärna kan ge upp, att det är lönlöst. Men riktigt så var det ju inte. :)

Visst, kunde han konstatera, att inte ha kunnat återföra något ägg på två försök är ju inget gott tecken, men det kunde vi ju räkna ut själv. Men, sa han, det är alldeles för tidigt att måla fan på väggen. Visst kan det vara så att det är problem med mina ägg. Å andra sidan så är det så att de flesta kvinnor släpper olika bra ägg vid olika tillfällen. En del har ofta eller för det mesta bra ägg, en del mer sällan och jag kan tillhöra gruppen som har det väldigt sällan. Att vi faktiskt en gång, visserligen för länge sen men ändå, lyckats bli gravida på egen hand talar för att det inte alls är hopplöst.

Att han ställde den inledande frågan var för att han ville höra om vi vill,om vi känner att vi orkar. Vi sa att för oss finns det inte att ge upp, vi ska bli föräldrar på det ena eller andra sättet och då log han och sa: "Och det är vårt jobb här att se till att ni får bästa möjliga chanser för det".
Han konstaterade sen att jag är väldigt, väldigt svår att ställa in dosen på, och att jag är en utmaning för dem. :-) Till nästa försök ska jag gå på det långa protokollet med nedreglering och de ska ha väldigt täta kontroller på mig för attförsöka få ordning på hormonnivån och försöka få fram betydligt fler ägg vid nästa försök. Vi ska också testa en ny sorts hormon - han sa att egentligen är det inte nån större skillnad mellan dem, men att det kan vara värt att prova.

Men det blir i alla fall inte fler försök innan de stänger i sommar så nu gäller bara att försöka hämta nya krafter under sommaren. Vi kommer troligtvis att göra nästa försök under vår semester vilket känns bra - skönt att slippa kämpa för att byta pass, ordna ledigt med kort varsel etc för alla undersökningar och behandlingar. Ett stressmoment mindre.

En annan sak som kändes bra var när jag frågade angående om det finns någonting man kan göra själv för att öka chanserna att lyckas och fick svaret: "Nej inte ett dugg"! Han menade att så länge man är hyfsat sund (äter normalt och rör på sig) så finns det inga mirakelkurer för att lyckas. Jag tycker det var såååå skönt att höra - tycker det är enormt stressande med alla tips om akupunktur, zonterapi osv, och att man ska få dåligt samvete om man inte testar detta. Nu ska jag lägga ner alla såna tankar. Röker inte, tar inte de mediciner som kan minska chanserna, det får räcka!

Så ännu mer väntan, men sen IVF2 (el 3 beroende på hur man räknar): Here we come!

P.S. Fick också veta att försöket nu inte räknades i och med att inget ägg återfördes. Positivt såklart att inte börja ta av "gratis-försöken" men, å andra sidan som han sa - de fortsätter ju inte med hur många försök utan återföring som helst heller