Maken är fortfarande kvar på sjukhuset och kommer att vara det en bit in i nästa vecka. Det ska inte vara någon fara med honom, det verkar nu helt säkra på att det är hjärtmuskelinflammation. Anledningen att han får stanna kvar är att de vill försäkra sig om att det inte spridit sig ut i bindväven runt hjärtat och han ska göra nya tester för det måndag eller tisdag. Han har fått medicin mot inflammationen och tycker redan att det hjälper.
En jättelätttnad såklart att det inte är något allvarligare och jätteskönt att de är så noggranna och inte lämnar något åt slumpen. Men såklart också jobbigt att inte få vara tillsammans mer än några timmar på dagen när avdelningen har besökstid. Saknar honom precis hela tiden!
Jag märker också tydligt av hormonerna - jag blir väldigt lätt gråtfärdig och det har kommit ganska många tårar igår kväll och idag, utan någon egentlig anledning. Är väldigt trött och har svårt att ta mig för saker när jag är hemma på förmiddagen.
Snart dags att åka in till honom - längtar! Vi hoppas intensivt båda två på att han ska få komma hem på tisdag. På onsdag morgon är det nämligen dags för barnmorskebesök och då vill han såklart vara med. Men huvudsaken är att han blir bra.
Å förstår att längtar efter honom. Man blir ju orolig när man inte fått 100%-igt besked att allt är okej. Men det låter ju som om de har läget under kontroll. Tur det är en "sjukdom" som är övergående (om du förstår vad jag menar). Hoppas för er skull att han är hemma till onsdag.
SvaraRaderaStor kram till och er
hej,jag heter denisa och vet precis hur det kännst att vara ifrån den man älskar och vill leva livet med.min make har varit borta ifrån mig en månad nu,men han ska komma hem snart hoppas jag för att han är alt jag har.hoppas att det går bra för dig och lycka till med din kärlek kram denisa
SvaraRadera