Att vara ofrivilligt barnlös är, ärligt talat, ett helvete. Det är en berg- och dalbana av känslor som jag inte riktigt kunnat föreställa mig innan jag befann mig där själv. Och just det här att inte kunna föreställa sig hur det känns är ett problem. Folk i allmänhet är väldigt tanklösa när det kommer till att fråga andra om deras barnplaner. Det behövs mycket mer förståelse kring de här frågorna. Många anhöriga står, fullt förståeligt, helt handfallna när de får veta att någon i deras närhet kämpar mot barnlösheten. Visserligen är vi alla olika men en hel del finns det heltklart som gäller för oss allihop.
Ett par av debloggare som jag följer lite extra noga och känner väldigt,väldigt mycket för har gett väldigt goda och användabara råd. Har du någon i din närhet som du vet eller misstänker är ofrivilligt barnlös och du vet inte riktigt hur du ska bete dig? Läs gärna vad Kix och Joanna har att säga på respektive länk. Genom det inlägget hos Kix hittade jag också ett jättebra inlägg hos bloggaren Sara, som också är klockrent och mycket tänkvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar