Panik och rädsla som nu börjar lägga sig

Under ett par dagar kändes det som om jag verkligen vari sjunde himlen. Fick ett sms av min vän som sa: "Det är din tid i livet nu" och det var verkligen så det kändes.

Så kom måndagen, som skulle bli ännu en härlig dag med mycket trevlig kvällsaktivitet planerade. Precis innan jag skulle ge mig iväg så sprang jag på toa, bara för att få världens chock. Rött blod på pappret... Inga mängder men ändå. Torkade mig igen och samma sak uprepades. Jag har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv! Jag ringde maken och begav mig hem - hela tiden kämpandes för att inte bryta ihop på tåget.

När jag kom hem gick jag på toa igen. Inte en bloddroppe i sikte, och jag har inte blött mer sedan dess. Stannade ändå hemma från jobbet idag och ringde barnmorskan och lämnade meddelande på telefonsvararen. Efter bara en dryg kvart ringde hon tillbaks. Jag förklarade hela situationen. Hon var jättesöt, hade full förståelse för att vi blivit oroliga, men tyckte att vi skulle försöka släppadet. I och med att det bara var ett enstaka tillfälle och jag inte hade några smärtor alls i samband med blödninen så är det troligtvis en helt ofarlig blödning. Såklart kan de inte veta eller garantera något men jag försöker andas lugnt och tro på vad de säger. Vilket inte är helt lätt...

Återstår att se vad det blir för kommentarer från chefen imorgon... Jag brukar aldrig vara sjuk utan brukar "ställa upp" och komma även när jag borde ligga nerbäddad fullproppad med medicin. Nu har jag varit hemma sjuk 3 gånger på 4 veckor. Men det är egentligen bara att skita i. Det är knoddis och jag som är viktiga nu - inte en arbetsgivare som har behandlat mig illa i över ett år och nu sagt upp mig!