Ingen anledning till oro

Eftersom jag började skriva på den här bloggen helt och håller för min egen skull så glömmer jag ibland (ofta) bort att det faktiskt finns folk som följer det jag skriver och som tänker på mig och oroar sig för mig. Tro mig, så nonchalant mot människor brukar jag inte vara och jag ska försöka skärpa till mig.

Anledningen till att jag inte skrivit något på sistone är att det helt enkelt inte hänt så mycket osm jag tycker varit värt att skriva om här. Den lilla blödningen för en vecka sen var tydligen tack och lov falskt alarm - inga som helst tecken på mer sen dess.

Illamåendet vid hunger börjar lägga sig verkar det som men däremot så sitter tröttheten i och det med besked. Det är en annan anledning till att jag inte skrivit - har fullt sjå att försöka orka med att göra lite grejer här hemma och jobba. Har också grejer att reda ut med facket, med banken och andra roligheter.

Annars går jag mest omkring och pendlar mellan att vara i en liten bubbla av lycka över att vara gravid, emellanåt oroa mig för att allt står rätt till men för det mesta helt enkelt försöka förstå att jag faktiskt är gravid - att vi ska bli föräldrar.

Så sammanfattningsvis så är det bra med mig.
Är så tacksam att detfinns folk här som bryr sig om hur det går för mig och min man. TACK!