Under de månader vi väntat på att få starta vår behandling har jag varit hyfsat duktig på att stänga av... en hel del kring abrnlösheten. Vet inte om det beror på att vi snart ska köra igång med nästa behandling men mitt humör börjar bli lite underligare.
Även om många sagt till mig att de inte mått så konstigt av nedregleringen så har jag hört tillräckligt många skräckhistorier för att vara nervös inför behandlingen. Men det är egentligen inte det jag är mest nervös eller rädd för. Det som redan rör sig i mitt huvud är dagen då vi ska ringa till kliniken för att kolla hur äggen utvecklats... Jag är redan så vansinnigt rädd för det samtalet. Vet inte hur jag skulle kunna klara om de ännu en gång sa att inga ägg befruktats... Orkar det inte, klarar det inte... Måste i alla fall få någonting som liknar ett hopp under denna behandlingen...
Men det är så lång väg dit... Vecka 34 är ÄP beräknad. På lördag börjar jag med nedregleringen... Usch så länge man ska hålla på att våndas! :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar