Läskigt som fan men allt ok

Så har man då lyckats få panik igen fast det visade sig att allt var lugnt. I förrgår upptäckte jag lite bruna flytningar på morgonen. Jag lyckades dock hålla mig lugn - jag vet ju att det inte behöver betyda något alls. Igår så upptäckte jag blod på toapappret på morgonen. Försökte återigen att undvika panik, men när jag fortsatte småblöda hela dagen och jag dessutom kände värk som mensvärk som inte ville ge med sig så blev jag jätterädd. Ringde barnmorskan och hon tyckte att vi skulle bege oss till KK akuten för en koll för säkerhets skull.

Mannen hämtade mig direkt efter jobb och vi åkte till KK. Såklart kom vi dit på en extremt hektisk dagoch vi fick vänta många, många timmar. Till slut kom vi in till en jättebra läkare, lugn och förklarade allt väldigt tydligt. Först tog han en del prover eftersom jag haft lite tendenser till svamp. Sen var det dags för ett VUL och vid det laget tror jag att mitt hjärta slog tredubbla slag. Han kollade rätt länge innan han sa något (vilket han redan förklarat att han skulle) och jag letade som en galning för att se en liten knodd där nånstans. Så stannade han bilden och sa: Allt ser bra ut. Och där låg vår lille knodd och rörde sig lite lätt fram och tillbaks. Troligtvis den vackraste bild jag någonsin sett!

Jätteskönt att läkaren inte tyckte att vi var fåniga för att vi gett oss in "i onödan". Han förklarade att nu (går in i v14 idag) så är risken för missfall mycket, mycket liten, men att om det händer något som får oss att känna oss oroliga igen så är det bara att komma in. Skönt att höra.

Det blir läkarbesök idag igen, denna gången dock inte för knoddens skull utan för min... min hudi ansiktet har flippat ut helt - ögonlocket är svullet, jag är rödflammig och har mängder av utslag som ser ut som mikroskopiska finnaroch det svider och kliar i ansiktet. Kan knappast se ut så på jobbet - träffar folk precis hela dagen och är så att säga företagets ansikte utåt - så ska vara hemma idag och gå till läkaren om ett par timmar.